A Working Man – Statham slår tillbaka med hammare, humor och rå action
Jason Statham med en hammare i handen och vrede i blicken – behöver du egentligen veta mer? I “A Working Man” får vi möta Levon Cade, hantverkare med dödligt förflutet. En film lika uppskattad av publiken som kritiserad av experterna.
“En underhållande mix av explosiv action och trötta filmklichéer; älskad av publiken och avfärdad av kritikerna – och Jason Statham slåss fortfarande bättre än vad David Ayer regisserar.”
Amazon Prime Video
Om du någonsin undrat hur det vore att byta från att lönnmörda mäktiga generaler till att banka spikar på en byggarbetsplats, behöver du inte se längre än Jason Stathams nya actionbrakare “A Working Man”. Här kliver han med osviklig självsäkerhet in i rollen som Levon Cade, vars vardag plötsligt förvandlas från lunchrast och betongblandare till jakt på livsfarliga människohandlare. Med filmens titel ville kanske skaparna understryka en slags jordnära arbetarklasshjälte; med tanke på att det hela förefaller som ett bygge ihopskruvat av varje tänkbar actionklyscha är det något av ett mirakel att slutresultatet ändå håller ihop. David Ayers regi tycks köras på god gammal autopilot – den mannen vet onekligen hur man går den rakaste vägen från punkt A ut till explosion B. Men om vi ska vara rättvisa, vem går egentligen på en Statham-rulle för komplexa dramakurvor eller subtil filosofisk tematik? Här vill man ha pang-pang, testosteron och en hjälte vars armar ser ut att kunna böja en järnbalk med lättare ansträngning än vad jag lägger ned på att öppna en syltburk. Och det, kära läsare, levereras med råge. Inte minst imponerar actionscenerna i filmen; hyllade av spanska MeriStation som “realistiskt koreograferade”, blir de en regelrätt njutning för alla konnässörer av handgemäng. Jag kan härmed bekräfta: om du drömt om att se Statham utdela poetiskt brutala slag med en vanlig snickarhammare, är denna film inget mindre än julafton.
David Ayer och konsten att regissera med autopilot
Regissören David Ayer har tidigare varit mannen bakom filmer som “Training Day” och “End of Watch”, produktioner där han briljerade med realistiska och råa berättelser från samhällets baksida. Nuförtiden känns det däremot som att hans strategi kokats ned till en procedur ungefär lika komplex som “Kopiera–klistra in”. I “A Working Man” hopar sig nämligen flosklerna: vi har den klassiskt plågade antihjälten med dunkelt förflutet, den oskyldigt kidnappade dottern, och så klart en hänsynslös kriminell organisation som kan besegras endast av en ensam man med rätt mängd muskler och beslutsam blick. Är det revolutionerande filmkonst? Definitivt inte. Är det minst sagt förutsägbart? Absolut – och The Guardian drar slutsatsen att upplägget är “far too much work” för publiken. Men märkligt nog tycks Ayers bekväma upprepning av deckartropes fungera utmärkt kommersiellt. Med biopubliken exalterad nog att spendera inte mindre än 99 miljoner dollar på filmen internationellt (målgruppen älskar tydligen både spikar och prestigelösa muskler), kan vi konstatera att Ayers autopilot åtminstone leder till något slags ekonomiskt mål. Att filmen, trots ljummet kritisk mottagande, fortsätter dra in stora pengar säger något ganska tydligt om den eviga frågan: Vad ser publiken egentligen, som kritikerna envisas med att missa?
Publikens dom – varför tycks vi älska filmer kritikerna avskyr?
Det fascinerande med “A Working Man” är kanske inte själva filmen i sig, utan snarare mottagandet den fått. På Rotten Tomatoes kan vi konstatera att kritikerna är precis jämnt delade med 50%, medan publiken glatt ger den hela 87% i betyg. Det verkar alltså som att filmskaparna lyckats pricka en öm nerv hos tittarna som recensenterna inte riktigt förstår. Är det kanske det simpla nöjet att se Jason Statham hantera hammare lika skickligt som John Wick hanterar diverse eldvapen?
“Jason gör det Jason gör bäst – han slår först, frågar sedan, och rivalerna får vad de förtjänar”, kommenterar användaren HammerTime64 på IMDb och sammanfattar därmed Stathams charm i en enda mening.
Vi kanske helt enkelt underskattar behovet av enkel, hårdhänt action där hjälten gör jobbet utan krusiduller eller onödiga psykologiska analyser. Själv känner jag mig stundvis trött på evig symbolism och inre konflikter – ibland vill man bara se en vältrimmad låtsasbyggare fixa till skurkarna innan kaffepausen. Ur detta perspektiv känns publikens entusiasm över filmen fullt begriplig. Den gode Statham kan visserligen knappast förvänta sig en Oscarsnominering för den här insatsen, men när folket ropar efter popcornvänligt tidsfördriv så träffar han ändå spiken på huvudet varje gång. Bokstavligt talat.
Jason Statham och den ädla konsten att slåss med hammare
Jason Statham, denne filmvärldens semi-flintskallige inkarnation av rå maskulinitet, gör i “A Working Man” vad han gör bäst: slåss, svettas och spotta ur sig repliker så torra att de kunde sandpappra en trävägg. Den här gången gestaltar han Levon Cade, en före detta black ops-krigare som nu försöker sig på en ärlig karriär som byggarbetare. Cade verkar ha tagit Stathams traditionella actionprofil och multiplicerat den med sig själv – varför nöja sig med att vara elitmördare eller arbetare när man kan vara både och, i en och samma robusta kropp? När hans chefs dotter kidnappas av människohandlare, ser Cade givetvis mer arg än orolig ut, och jag antar att ingen behöver grubbla särskilt länge över vad som händer sen. Spoiler: det involverar en hel del hammare.
Det paradoxala med Stathams insats är att han trots det absurda konceptet ändå lyckas övertyga. De koreograferade striderna har en råintensitet som för tankarna till en byggarbetsplats egen rytm – monoton och våldsam, men märkligt tillfredsställande att bevittna. MeriStation beskrev slagsmålen i filmen som “realistiskt koreograferade”, och det är svårt att inte hålla med dem, särskilt när man ser Statham snurra omkring med en hammare på samma sätt som Gene Kelly en gång dansade med sitt paraply. Time Out beklagar visserligen att den förutsägbara handlingen inte kan räddas ens av dylik hammarföring, men vem behöver en djupgående handlingskurva när man får se Jason banka in skurkar i en vägg så att det bokstavligen dammar? Där får vi actionfilmfans ändå vad vi kom för.
Få tillbaka gnistan – på riktigt
Summering och slutbetyg – hammarslag, svett och popcorn
Sammanfattningsvis är “A Working Man” en klassisk, enkelspårig Statham-action med den subtila nyansen av en hammare rätt i plytet. Filmen utger sig inte för att vara något annat än just det; en testosteronladdad, okomplicerad adrenalinkick. Regin kör visserligen på autopilot, handlingen är lika förutsägbar som en väderprognos i november och filmens djupaste dialog är troligen ljudet av hammarhuvud mot skurkkranium. Ändå tycks publiken – om än inte alla kritiker – älska detta. Kanske sammanfattade IMDb-användaren HammerTime64 det bäst:
“Jason gör det Jason gör bäst – han slår först, frågar sedan, och rivalerna får vad de förtjänar.”
Om du är ett fan av filmer där finkulturell analys ersätts av svett, damm och hjärtlig närstrid, är detta givet streamingval en fredagskväll. Söker du däremot djuplodande psykologiska porträtt och filosofiska undertoner – tja, då kanske du ska leta vidare. Personligen hör jag till gruppen som kan uppskatta enkel underhållning när den serveras med rätt blandning av charm, humor och tajta actionscener, och där svenska Filmnyheter.se konstaterade att filmen är “strålande hjärndöd underhållning”, ger jag dem absolut rätt.
Betyg: 3,5 av 5 hammarslag
A Working Man – 2025 – Amazon Prime Video – Rollistan innehåller bl.a:
Jason Statham, Jason Flemyng, Merab Ninidze, Maximilian Osinski
Bilder från TheMovieDataBase. Amazon Prime Video
