Tin Soldier – Jamie Foxx leder destruktiva hippiekulten från helvetet i denna skoningslösa actionthriller
Vad händer när du blandar en Oscarsvinnare, en levande legend och Hollywoods hetaste arvtagare med ett manus som verkar skrivet på servett under en sen bar-runda? ”Tin Soldier” ger svaret – och det är långt från vad du hoppades på.
”En film som lyckas vara både stjärntät och obskyrt dålig – visuellt tilltalande, men narrativt lika begriplig som en IKEA-manual utan illustrationer.”
Amazon Prime Video
Stjärnspäckad ensemble med bortkastad potential
Förväntningarna är oftast skyhöga när man samlar skådespelare av kalibern Jamie Foxx, Robert De Niro och Scott Eastwood i samma produktion. Tyvärr inser man snabbt att inte ens det största kändisnamn kan göra underverk med ett manus som verkar ha författats på spånbaksidan av en ölunderlägg. Jamie Foxx, normalt sett en lysande karaktärsskådespelare, serverar här en överteatralisk skurkroll som är mer skrattretande än skrämmande. Hans gestaltning av kultledaren ”The Bokushi” är en bisarr korsning mellan en karismatisk sektpredikant och en skurk från en tecknad lördagsmorgonsserie – komplett med dramatiska gester och repliker levererade med sådan melodramatisk pompa att det gränsar till parodi. Kanske hade Foxx hoppats på att ge rollen ett djup av psykologisk skräck, men resultatet är lika subtilt som att försöka hamra ner en spik med en ångvält.
Robert De Niro, å sin sida, tar motsatt väg och lyckas göra ett märkligt tamt och ointresserat intryck som den ljusskygge rekryteraren, Emmanuel Ashburn. Att den legendariske skådespelaren, vars karriär är full av ikoniska gangsterkaraktärer och karaktärsporträtt, här reduceras till en skuggfigur vars huvudsakliga uppgift verkar vara att rabbla exposition tills publiken nickar av, är näst intill tragikomiskt. Det liknar mer en snabb lönecheck än ett genuint intresse för filmkonsten – och publiken märker definitivt skillnaden.
Mitt i denna smärre katastrof kämpar Scott Eastwood tappert med att injicera någon form av energi och trovärdighet i rollen som den desillusionerade specialstyrkesoldaten Nash Cavanaugh. Eastwood, som alltid haft potential (och efternamnet) att bli en större filmstjärna än han hittills fått chansen att vara, lyckas stundtals glänsa. Tyvärr drunknar även hans relativt stabila prestation i ett manus där hämndmotiv och karaktärsutveckling är lika urvattnade som en svensk sommardag. Resultatet är tre stora namn i ett berättarmässigt vakuum – en bedrift som nästan känns imponerande dålig.
Regissören Brad Furman – ett excentriskt haveri
Att kalla Brad Furmans regi för kaotisk är ungefär lika milt uttryckt som att beskriva Titanic-katastrofen som en smärre navigationsmiss. Furman, tidigare ansvarig för hyfsat habila produktioner som ”The Lincoln Lawyer” och ”Runner Runner”, tappar här totalt kontrollen över handling och tempo. Historien om Nash Cavanaughs hämndresa och infiltration av The Bokushis märkliga kultimperium hade kanske kunnat vara spännande – om man bara hade kunnat lista ut vad som egentligen pågår. Istället hoppar filmen hejvilt mellan scener, motiv och karaktärer utan en röd tråd i sikte.
Kritiker har inte varit nådiga i sina kommentarer om Furmans prestation bakom kameran. Jonathon Wilson från Ready Steady Cut sammanfattar det kanske bäst när han konstaterar:
”En djupt förbryllande – och imponerande dålig – film”
Att filmen dessutom får blygsamma 1,5 av 5 i betyg från Wilson understryker ännu tydligare vad recensenter och publik för länge sedan insett – Brad Furman styrde skutan rakt mot isberget och tycktes sedan glatt skåla medan fartyget gick till botten.
Visuell fest med smak av besvikelse
Det sägs ofta att Hollywood sällan tillverkar äkta skräp längre, åtminstone i teknisk bemärkelse; även den mest själlösa actionfilm tenderar idag att leverera en och annan högkvalitativ explosion eller imponerande actionscen. Så också ”Tin Soldier”. Visuellt är filmen visserligen ingen total katastrof och bjuder stundtals på estetiska ljusglimtar. Actionscenerna är välkoreograferade, kameran fångar explosionerna smickrande och koreografin i slagsmålen är tillräckligt smidig för att få publiken att glömma förvirringen – åtminstone i några sekunder.
Till filmen nackdel måste dock erkännas att inget matas ut med en tanke på sammanhang eller meningsbyggnad. Scener staplas på varandra med samma subtilitet som ett partytält i full orkan, och snart inser man ironiskt nog att de flotta visuella elementen bara förstärker känslan av besvikelse över det totalt ihåliga innehållet. ”Tin Soldier” är som ett enormt tjusigt påskägg fylld med glittrande omslagspapper och absolut ingenting substantiellt inuti. Det ser kanske bra ut – men lämnar en ändå med en besk eftersmak av onödigt slösad potential.
Publiken och kritikerna i ovanligt samstämmig besvikelse
Föga förvånande har ”Tin Soldier” mötts av en kritikstorm och spridda publikbetyg som snarast antyder en slags kollektiv förvirring över vad man faktiskt har bevittnat. På Metacritic pendlar filmens användarbetyg runt föga smickrande 3,2 av 10, och på IMDb är mottagandet knappast bättre där den knappt kravlar sig upp till 4,1 av 10 baserat på drygt 4 000 röster. Publikrecensionerna går åt samma håll och låter ana en slags bitter komik hos biobesökare som känner sig nästan förolämpade över den förlorade tiden. En användare konstaterar syrligt på IMDb:
”Att se De Niro i detta är lika smärtsamt som att se Picasso göra reklam för snabbnudlar.”
Bland de professionella recensenterna har sågklingorna varit minst lika vässade. Screen Sound Story, kända för sina brutalt ärliga takedowns, beskriver filmen som ett praktexempel på ”en ofattbart bra rollista i tjänst hos ett fullständigt uselt manus” och kritiserar den för att vara så ostrukturerad och förvirrande att den skulle behöva förenas med en instruktionsbok från IKEA. Sajten understryker dessutom att filmen får tittaren att ifrågasätta sin egen intelligens – inte för att den är komplex, utan för att den är svårbegripligt korkad. Ouch, säger jag. Det är sällan kritiker och publik visar så här imponerande samsyn, men tydligen finns undantag för allt.
Sammanfattande omdöme – ett stilfullt misslyckande
Sammanfattningsvis är ”Tin Soldier” lika imponerande i sina ambitioner som det är i sitt totala haveri att uppfylla dem. Den stjärnspäckade rollbesättningen lovar stort, men begravs sorgligt nog under ett manus och en regi som tycks ha tappat kompassen fullständigt. Trots stundvis imponerande actionscener och visuella inslag kan inget rädda filmen från den allmänna känslan av ett gigantiskt slöseri med resurser och talang. Att kritiker och publik är nästan ofattbart överens i sin besvikelse är kanske den största bedriften filmen lyckats åstadkomma.
Betyg: 2 av 5
Passar möjligtvis för trogna fans av obegriplig action eller dem som finner en märklig njutning i att bevittna stora skådespelares karriärmässiga feltramp – alla andra gör bäst i att hålla sig undan.
Tin Soldier – 2025 – Amazon Prime Video – Rollistan innehåller bl.a:
Scott Eastwood, Jamie Foxx, Robert De Niro, Nora Arnezeder
Bilder från TheMovieDataBase. Amazon Prime Video
