Google vill sluka el som hela Stockholm – Timrå får hoppas på mer än en serverhall

En elslukare på mark som var tänkt för fabriker

Marken i Torsboda Industrial Park köptes och utvecklades av Timrå och Sundsvall för att locka tillverkningsindustri. Drömmen var stora gröna fabriker, med många anställda och underleverantörer som i sin tur köper lunch, reservdelar och förhoppningsvis inte bara energidryck lokalt.

Den drömmen har fått revideras. Batteriprojekt har uteblivit, bland annat efter att den kinesiska batterijätten PTL stoppades i processen. Inspektionen för strategiska produkter granskar vapenexport och annan säkerhetskänslig verksamhet, enligt myndighetens uppdrag. När Google nu vill etablera ett datacenter blir frågan därför inte om det är identiskt med en batterifabrik. Det är det inte. Frågan är om alternativet faktiskt är en fabrik – eller ett tomt industriområde.

Två gigawatt är effekt – och det är där skon klämmer

Google diskuterar en första anslutning på upp till 1 gigawatt, medan köpeavtalet öppnar för en möjlig utbyggnad till 1,8–2,0 gigawatt, enligt uppgifter från Google som återges av DN. Det är en planerad högsta effekt, alltså hur mycket el anläggningen kan behöva samtidigt, inte ett mått på den årliga energiförbrukningen i kilowattimmar.

Skillnaden spelar roll. Energi är den totala mängden el över tid. Effekt är kapaciteten som måste finnas just när behovet uppstår. Som skillnaden mellan hur mycket vatten som ryms i badkaret och hur grovt röret måste vara när hela familjen duschar samtidigt. Ett datacenter behöver en mycket kraftig och stabil anslutning för att servrarna ska fungera utan avbrott.

Eon uppger att en ny, kraftig ledning behöver byggas till Torsboda för en första etapp. Nätbolag har anslutningsplikt, vilket i praktiken innebär att de inte fritt kan välja bort en kund enbart för att kunden har en aptit som en mindre stad.

Elen är lokal i ledningen, men konkurrensen om den blir regional så fort en ny jätte kopplas in.

AI-infrastruktur ger färre jobb än en fabrik

Datacenter är kärnan i AI-boomen. De stora språkmodellerna och andra AI-tjänster kräver enorma mängder beräkningar, chip och kylning. Goldman Sachs bedömer att Amazon, Google, Microsoft, Oracle och Meta tillsammans kommer att investera omkring 750 miljarder dollar i AI-infrastruktur under 2026. Det förklarar varför mark med elnät, transportleder och politisk stabilitet plötsligt blivit hårdvaluta.

Men för en kommun är ett datacenter en annan sorts affär än tillverkning. Timrås kommunledning räknar med omkring 500 arbetstillfällen när anläggningen är i drift, med fler jobb under byggtiden. Det är betydelsefullt i en kommun med cirka 17 000 invånare. Samtidigt är det långt från de tusentals jobb som en stor batterifabrik tidigare sades kunna ge.

En fabrik behöver ofta fler operatörer, ingenjörer, transporter och lokala leverantörer. Ett datacenter behöver framför allt el, nätkapacitet, säkerhet och specialistkompetens. Det är inte värdelöst, men det är en klenare jobbmaskin per megawatt. Den som säljer mark bör därför räkna både jobb per investerad krona och jobb per reserverad effekt – inte bara klippa band framför en blank serverhall.

Kommunernas säkra vinst är markpengarna

Google ska enligt DN finansiera nya avfarter från E4:an. Markförsäljningen väntas dessutom ge minst 350 miljoner kronor vardera till Timrå och Sundsvalls kommuner, som äger industriparken tillsammans. Det är konkreta pengar, till skillnad från många industriella powerpointlöften som försvinner snabbare än gratiskaffet på ett investerarmöte.

Motargumentet är att den reserverade effekten kan göra det svårare för annan industri att etablera sig i regionen. Kritiker i Timrå har också pekat på risken för högre elpriser och att lokalsamhället får begränsad nytta om elproduktionen inte byggs ut i samma takt. Den invändningen går till kärnan av energipolitiken: ett köp av vindkraft någon annanstans löser inte automatiskt flaskhalsen i det lokala och regionala elnätet.

Rimlig slutsats: kräv mer än en serverhall

Google Timrå kan bli en rationell affär om alternativet är att Torsboda Industrial Park står tomt. Men den bör inte behandlas som om 2 gigawatt vore en obetydlig detalj i marginalen. Svensk elförsörjning avgörs av produktion, överföring och effekt när den behövs – alla tre måste fungera.

För kommuner och stat blir läxan enkel, om än politiskt besvärlig: stora nya elförbrukare bör mötas av tydliga krav på nätinvesteringar, etappvis utbyggnad och samordning med ny elproduktion. Annars riskerar Sverige att vara utmärkt på att sälja mark, medan någon annan får industrijobben när elutrymmet redan är bokat.

Det planerade datacentret i Torsboda kan ge Timrå och Sundsvall minst 350 miljoner kronor var i markintäkter, nya vägar och omkring 500 arbetstillfällen. Samtidigt kan den möjliga utbyggnaden till 2 gigawatt binda upp en exceptionellt stor mängd nätkapacitet.

Datacenter är viktiga för AI-infrastruktur, men de ger normalt färre lokala jobb än storskalig tillverkningsindustri. Därför måste nyttan vägas mot alternativkostnaden: vad regionen annars hade kunnat göra med marken, elen och nätet.

Källor

• Goldman Sachs – uppgiften att de stora teknikbolagen väntas investera omkring 750 miljarder dollar i AI-infrastruktur under 2026.
• Inspektionen för strategiska produkter – myndighetens granskning av vapenexport och annan säkerhetskänslig verksamhet.
• Eon – uppgiften att en ny kraftig ledning krävs för en första etapp av anslutningen till Torsboda.
• DN Ekonomi – Googles megaprojekt kan sluka el som hela Stockholm

Ämnen i denna artikel: Google Timrå, datacenter elförbrukning, AI-infrastruktur, Torsboda Industrial Park, svensk elförsörjning