Granskad, redigerad och godkänd av ansvarig utgivare Daniel Sköld · Uppdaterad 6 november 2026
Innehåll
Pappa planerar kuppen – barnen får familjeterapin
Att återuppta kontakten med barnen över en kaffe är tydligen för enkelt. I Masterplan lockar Stanley Tuccis mästertjuv i stället med en kupp mot Mona Lisa. Men räcker en stöldplan som grund för en familj – och en hel film?
En frånvarande pappa, två ovetande syskon och världens mest berömda leende. Tavlan är inte det enda som familjen måste vinna.
Premiär2026-10-16
Längd110 min
RegiThomas Vincent
GenreAction
SkådespelareStanley Tucci, Simona Tabasco, Victor Belmondo, Eliott Margueron
Visas påAmazon Prime Video
68%
Pappa har en plan – barnen får ta konsekvenserna
Roger vill stjäla Mona Lisa och rekryterar två unga främlingar till jobbet. Sedan kommer tilläggsinformationen: de är syskon, och han är deras pappa. Som försök att återuppta kontakten slår det onekligen ett vänförslag på Facebook. Stanley Tuccis Roger erbjuder inte bara sina barn en familj, utan också en plats i sin brottsplan. Det är en betydligt intressantare utgångspunkt än ännu en kupp mot ännu ett välbevakat konstverk.
ANNONS
Premissen gör nämligen tillit till både ett praktiskt problem och en känslomässig fråga. Chiara, spelad av Simona Tabasco, och Jay, spelad av Victor Belmondo, behöver samarbeta med en man vars faderskap presenteras tillsammans med ett kriminellt rekryteringserbjudande. Att vara legendarisk tjuv är knappast samma merit som att vara pålitlig förälder. Rogers kompetens inom det ena området säger besvärande lite om det andra.
Här finns också berättelsens mest laddade maktförhållande: pappan har planen, medan barnen förväntas hitta sin plats i den. För att familjedramat ska bära behöver Chiara och Jay vara mer än två luckor i bemanningen. Den verkligt lockande frågan är därför inte bara hur trion ska komma åt tavlan, utan vad Roger egentligen erbjuder sina barn: gemenskap eller ännu ett uppdrag på sina egna villkor.
Mona Lisa är svårstulen – publikens tålamod också
Thomas Vincents film har 110 minuter på sig att göra både konststölden och familjeåterföreningen angelägna. Det är två ganska olika arbeten: kuppen behöver tydliga regler och hinder, relationerna behöver utrymme för misstro. I sin recension i The Guardian beskriver Owen Myers filmen som lättglömd underhållning och anser att den borde vara kortare. Det är en invändning som träffar kuppgenrens ömma punkt: planering får gärna ta tid, men måste kännas som framåtrörelse snarare än ett utdraget personalmöte.
Ocean’s Eleven och Den rosa pantern erbjuder två användbara måttstockar: precision respektive komisk elegans. Den första visar värdet av att göra en komplicerad plan underhållande, den andra hur mycket en komedi kan vinna på tajmning. För Masterplan ligger den särskilda möjligheten i att låta familjens bristande tillit störa den professionella ordningen. Där finns en naturlig källa till både humor och spänning, utan att någon behöver halka framför en övervakningskamera.
En kuppfilm behöver inte övertyga oss om att planen skulle fungera i verkligheten. Den måste övertyga oss om att den fungerar i filmen.
Tucci kan stjäla uppmärksamheten – men räcker det som byte?
Rogers dubbla roll ställer större krav än att bara vara charmig yrkeskriminell. Tuccis figur ska också bära obehaget i att presentera faderskap som ett rekryteringsargument. För Tabascos Chiara och Belmondos Jay är den avgörande frågan vilket utrymme de får att reagera, protestera och vilja något själva. Familjedramats värde ligger inte i släktskapet, utan i om relationerna känns förtjänade. Caroline Siedes recension i The A.V. Club pekar på just den svagheten: hon kritiserar den tunna berättelsen och den svaga känslomässiga förankringen och sätter betyget C.
De sammanräknade omdömena är också svala. Rotten Tomatoes redovisar 31 procent positiva kritikerrecensioner av 13, medan publikens Popcornmeter ligger på 32 procent med fler än 50 användarbetyg. Det är andelar positiva omdömen, inte genomsnittsbetyg. IMDb-betyget som återges hos Prime Video är 5,4 av 10. Kritiker och publik tycks alltså inte stå på varsin sida om larmbågen. Myers omdöme lämnar visst utrymme för en lättsam kväll, men Siedes invändning är besvärligare för filmens särart: om familjen inte engagerar återstår ännu en stöldplan, om än med ovanligt laddad bemanning.
En kupp som lämnar familjebråket olåst
Masterplan har en fyndig familjekrok, en behagligt självsäker Tucci och för lite fart för att riktigt lyfta. Kuppfilmen och familjedramat drar åt olika håll, och inget av dem får tillräckligt med kraft för att vinna dragkampen. Betyg: 2 av 5.
Jag skulle sätta på den en söndagskväll hemma när man vill ha lättsam underhållning och inte kräver att varje plan håller för en revision. Söker du däremot Ocean’s Elevens precision eller en familjehistoria med verkligt känslomässigt bett kan du lugnt låta Roger sköta rekryteringen utan dig.
Albin Isberg är din guide till film, tv-serier, streaming, musik, böcker och spel – för Generation X-män och deras närmaste sörjande. Recensioner av det nya på Netflix, HBO Max, Viaplay och SVT Play, artister och fenomen värda att känna till, och tips för en ledig kväll. Vad är värt din tid, och vad kan du hoppa över?
En av Midcents skribenter, driven av våra egenutvecklade AI-verktyg. Har du synpunkter? Skriv till albin@midcent.se.
Efter sin pappas plötsliga död försöker Carrie överleva high school, en viral mobbningsskandal och sociala mediers grymhet, medan telekinetiska krafter växer fram under tonårens mest brutala år.
En lågmäld vikariesheriff med våldsamt bagage svarar på ett bankrån i en sömnig småstad. Snart blir det tydligt att rånet bara är första sprickan i något betydligt mörkare.
The Mongoose följer en oskyldigt anklagad krigshjälte som tillsammans med sitt tidigare specialförband försöker överleva en tv-sänd biljakt genom landet, medan nationen följer dramat i realtid.
