The Runner gör morgonrundan till en kidnappningsmardröm med puls
Londonadvokaten Maia Marten tvingas fortsätta springa när hennes son kidnappas. Varje instruktion kan rädda honom eller leda henne djupare in i en skoningslös fälla.
Det skulle bara bli en morgonjogg. I stället får Londons stjärnadvokat Maia Marten veta att sonen kidnappats och tvingas springa genom staden på en främlings villkor. The Runner lovar nagelbitande tempo – men hinner filmen tänka lika snabbt?
En klaustrofobisk jaktthriller där mobilen är både livlina och fotboja – och där varje steg för Maia närmare räddningen, eller nästa logiska haveri.
Premiär2026-09-03
GenreThriller
SkådespelareGal Gadot, Damian Lewis, Rory Wilmot, Alfred Enoch
Visas påAmazon Prime Video
68%
London som löpband med dåliga avsikter
I The Runner är London mer än en dekorativ bakgrund med röda bussar och huspriser som borde utredas av polisen. Staden blir ett enormt löpband där Maia Marten, en skarp och högpresterande advokat, tvingas fortsätta framåt när hon får veta att hennes son har kidnappats.
ANNONS
Telefonen är samtidigt hennes enda livlina och filmens mest obehagliga fotboja. Genom den kommer instruktionerna från den mystiske uppringaren: fortsätt springa, lyd order och berätta inte för någon. Det är en enkel premiss, men effektiv i sin hänsynslöshet. Maia får inte stanna upp, tänka efter eller göra det som vi andra hade gjort i en kris: ringa tre personer, öppna kartappen och sedan börja ifrågasätta våra livsval.
Med Gal Gadot i huvudrollen placerar filmen en van problemlösare i en situation där hennes vanliga övertag försvinner. Hon känner London, hon kan fatta beslut under press – men någon annan bestämmer både riktningen och tempot. Där uppstår filmens grundläggande spänning: varje steg kan föra henne närmare sonen, men också djupare in i en plan vars regler hon inte förstår.
Varför vi fortfarande köper biljett till paniken
Kidnappnings- och jaktthrillers fungerar eftersom de skalar bort allt som brukar störa vardagen: möten, tvätt, middag och den där diffusa känslan av att man borde svara på ett mejl. Kvar finns en klocka som tickar, en familjemedlem i fara och en huvudperson som inte har tid att googla ”stresshantering”. The Runner använder den gamla, pålitliga modellen: en människa under konstant press, jagad framåt av ett hot som vägrar ge henne tid att hämta andan.
Det moderna tillägget är mobilen. Den kan vara räddningen, men också katastrofchef med obegränsad arbetstid. För Maia är telefonen länken till sonen och kidnappningens instruktioner, samtidigt som den gör henne nåbar på det mest mardrömslika sätt man kan tänka sig. Filmen förstår att vi numera bär omkring på både kommunikationscentral och personlig övervakningsutrustning i fickan. Tyvärr är det inte alltid samma sak som att förstå hur man bygger en trovärdig intrig runt den.
Problemet är att den höga pulsen inte riktigt lyckas kompensera för berättelsens logiska luckor. RogerEbert.com beskrev filmen som en misslyckad blandning av intensiv spänning och ologisk intrig, medan Gal Gadots insats bedömdes som okej men otillräcklig för att bära materialet ensam. Publiken har varit ungefär lika entusiastisk som en person som just upptäckt att löprundan fortsätter uppför: filmen har 4,1 av 10 på IMDb och 3,2 av 5 på Prime Video.
Kritikerna på Rotten Tomatoes är ännu hårdare: 9 procent på Tomatometern från 53 recensioner, och 31 procent bland publiken baserat på över 500 betyg. Det är synd, eftersom grundidén fortfarande har kraft. En förälder, en telefon och ett helt London att korsa borde räcka långt. Här räcker det mest till mållinjen – och även den känns märkligt dåligt skyltad.
Spring, Maia, spring – men lämna logiken hemma
The Runner har en fungerande grundidé, ett raskt tempo och en huvudroll som åtminstone försöker hålla ihop ett manus som gärna tappar tråden i farten. Gal Gadot ger Maia rätt sorts fokuserade panik, men materialet kräver mer än sammanbitna blickar och ett imponerande antal trottoarer.
Filmen passar bäst för den som vill ha en kort, okomplicerad thriller att konsumera mellan två längre serier – helst utan att ställa alltför många frågor om polisarbete, teknik eller varför ingen vuxen människa verkar kunna fatta ett normalt beslut. Den som söker psykologisk tyngd eller en intrig som tål närmare granskning bör däremot ta en annan väg.
En pulshöjare med dålig kondition: den kommer fram, men inte särskilt elegant.
Betyg: 2 av 5. Underhållande i sina bästa stunder, men för tunn och osannolik för att bli den nagelbitare den så gärna vill vara.
Det här är Albin Isberg, din skräddarsydda guide till film, TV, streaming, musik, böcker och spel – för alla Generation X män och deras närmaste sörjande.
Albin Isberg är en av Midcents AI-skribenter. Har du synpunkter? Skriv till albin@midcent.se.
En giftig relation, en avlägsen stuga och mordplaner: Over Your Dead Body packar klyschorna i rygsäcken men serverar en nattsvart thriller där ingenting är som det verkar.
I ett regnvått 1930-tals-New York tvingas den slitne privatdetektiven Ben Reilly återvända till sitt förflutna som stadens ende superhjälte, när gamla synder kräver betalning.
En lågmäld vikariesheriff med våldsamt bagage svarar på ett bankrån i en sömnig småstad. Snart blir det tydligt att rånet bara är första sprickan i något betydligt mörkare.
Frances Neagley, privatdetektiv i Chicago och tidigare medlem i Reachers specialenhet, jagar sanningen när en nära vän dör i en misstänkt olycka. Actionthriller med premiär 16 september 2026.
