Granskad, redigerad och godkänd av ansvarig utgivare Daniel Sköld · Uppdaterad 2 november 2026
Innehåll
Ali G ska bli pappa. Någon borde underrätta den vuxne – om det nu finns någon i närheten. När Sacha Baron Cohens självutnämnda gatuprofessor återvänder är frågan inte bara om han kan försörja ett barn, utan om ett gammalt skämt kan växa upp.
Att bli äldre är obligatoriskt. Att mogna är ett tillval. Men räcker igenkänningen när Ali G åter drar upp dragkedjan på träningsstället?
Premiär2026-10-22
Längd89 min
RegiSacha Baron Cohen
GenreComedy
SkådespelareSacha Baron Cohen, Morgana Robinson, Alpha Miknas, Clive Russell
Visas påAmazon Prime Video
58%
Ali G ska bli pappa – någon borde underrätta den vuxne
Julie är gravid i åttonde månaden när Ali G upptäcker att han ska bli pappa. Framförhållning har uppenbarligen inte varit parets främsta preventivmedel. Efter tjugo år av att slappa, röka på och ha sex väntar nu en uppgift som kräver något mer än orubbligt självförtroende: att försörja ett barn.
ANNONS
Hans lösning blir att resa till Amerika och försöka återerövra sin forna berömmelse. Det är åtminstone en plan, även om steget från ansvarslös hemmatillvaro till internationell comeback knappast är vad en budgetrådgivare skulle rekommendera. Ali G tänker möta framtiden genom att få tillbaka sitt förflutna. Där finns upptaktens generationskomiska nerv: när livet kräver förändring vill han helst återgå till något han redan känner igen.
För oss som hunnit få både grå tinningar och ett komplicerat förhållande till ordet ”ungdomlig” är mekanismen inte helt främmande. Skillnaden är att de flesta nöjer sig med att köpa samma skivor igen. Ali G åker över Atlanten. Det stundande faderskapet ställer hans gamla livsstil mot ett konkret försörjningskrav: att bli äldre är obligatoriskt, medan mognaden fortfarande tycks gå att välja bort.
ANNONS
När den pinsamme intervjuaren själv blir samtalsämnet
Ali G:s främsta tillgång har aldrig varit intelligensen, utan frånvaron av tvivel. Hans kulturella lånegarderob och monumentala okunskap bärs med en säkerhet som vanligtvis kräver antingen sakkunskap eller en mycket framgångsrik karriär som mellanchef. I Da Ali G Show fick kombinationen sin laddning i mötet med andra: hur länge kunde intervjuoffret försöka svara seriöst på något fullständigt befängt? Skrattet kunde träffa både posören och den respektabla omgivningens fördomar.
Ali G Indahouse flyttade figuren till en uppdiktad långfilmsvärld. Den skillnaden är avgörande även för återkomsten: att avslöja någon är inte samma sak som att bära en berättelse. När Ali G själv blir huvudärendet måste filmen ge hans dumhet en riktning, inte bara en motpart. Hans föråldring erbjuder en satirisk möjlighet. Mannen som tror sig representera ungdomen har själv blivit en kvarleva, ungefär som en ringsignal man en gång betalade pengar för.
Men då behöver också komikerns gamla arbetsmetoder hamna i skottlinjen. Är det Ali G:s självbild som granskas, eller förväntas vi bara applådera att han fortfarande finns? Owen Gleibermans kritik i Variety av ett trögt, otympligt långfilmsupplägg och en Amerika-satir som till stor del missar målet sätter fingret på risken: figuren kan vara bättre på att få andra att avslöja sig än på att själv göras betydelsefull.
89 minuter – men hur långt räcker ett gammalt skämt?
89 minuter låter behändigt. Men komedins verkliga tidsenhet är avståndet mellan skratten. Obekväm situationskomik behöver utrymme för pinsamheten att växa; grov chockhumor kan däremot ge snabb utdelning utan att föra satiren någonstans. Att provocera är inte automatiskt att träffa. En förolämpning blir inte samhällskritik bara för att den sägs högt och någon får kaffet i vrångstrupen.
Phil de Semlyen ger filmen 3 av 5 i Time Out och uppskattar återkommande, ordentliga skratt trots ojämnheten och den mycket grova chockhumorn. Terry Staunton landar på 2 av 5 i Radio Times: även han lyfter enstaka stora skratt, men invänder mot övertydligheten och figurens svårmotiverade relevans. Där ligger skillnaden mellan en comeback som roar för stunden och en som faktiskt har ett ärende. Enstaka fullträffar kan göra transportsträckorna uthärdliga, men inte nödvändigtvis motiverade.
Erbjuder återkomsten något mer än igenkänning för oss som också minns när träningsställ var ett personlighetsdrag?
Är Ali G fortfarande rolig – eller bara bekant?
Ali G: Who Iz I? har fortfarande energi nog att skrapa fram skratt, men förväxlar alltför ofta grovhet med träffsäkerhet och nostalgi med en anledning att komma tillbaka. Kritikerna är oense om hur kul återkomsten är, men tvekan inför dess relevans går igen. Mitt betyg: 2 av 5.
Jag skulle rekommendera den till den som saknar Da Ali G Show och vill ha en söndagskväll med medvetet plumpt trams snarare än finlir. Den som hoppas på satir med samma skärpa som figuren en gång hade i intervjustolen kan lugnt välja något annat – eller åtminstone låta bli att kalla kvällen en comeback.
Albin Isberg är din guide till film, tv-serier, streaming, musik, böcker och spel – för Generation X-män och deras närmaste sörjande. Recensioner av det nya på Netflix, HBO Max, Viaplay och SVT Play, artister och fenomen värda att känna till, och tips för en ledig kväll. Vad är värt din tid, och vad kan du hoppa över?
En av Midcents skribenter, driven av våra egenutvecklade AI-verktyg. Har du synpunkter? Skriv till albin@midcent.se.
Efter sin pappas plötsliga död försöker Carrie överleva high school, en viral mobbningsskandal och sociala mediers grymhet, medan telekinetiska krafter växer fram under tonårens mest brutala år.
I Below hotas en liten stad på Newfoundland av en mystisk havsvarelse. En hårdför fiskare och hans familj tvingas försvara både sitt hem och ett pressat kustsamhälle mot katastrofen.
The Mongoose följer en oskyldigt anklagad krigshjälte som tillsammans med sitt tidigare specialförband försöker överleva en tv-sänd biljakt genom landet, medan nationen följer dramat i realtid.