Death and Other Details: En mordgåta till havs med stil
”Death and Other Details” anländer till den redan överfulla streamingdjungeln och lovar en djupdykning i det klassiska mordmysteriets dunkla vatten. Men när bröstdjupa noir-dimman lagt sig och cigarettröken tunnats ut, står frågan kvar om vi verkligen fått något nytt att tugga på – eller om det bara är en elegant uppvärmning av gårdagens deckargryta. Med en huvudperson vars cynism känns igen från vårt eget morgonansikte och en estetik som pendlar mellan briljans och pastisch, försöker serien balansera tradition och förnyelse. Men räcker det till för att vi ska orka investera ännu en helgkväll framför skärmen?
”Death and Other Details är en stilren hyllning till det klassiska mordmysteriet som på sina håll förvånar med nytänkande, men lika ofta känns som en alldeles för lång repris som glömts bort i Netflixs algoritm.”
En mordgåta vi känner igen – på gott och ont
Alla har vi sett det tidigare: ett mord inträffar under mystiska omständigheter i en regnvåt storstad någonstans i närheten av midnatt. Den cyniske – och förstås gravt kedjerökande – utredaren dras motvilligt tillbaka in i polisarbete för att gång efter annan stirra intensivt på ledtrådar och grymta fram obegripligheter. ”Death and Other Details” följer denna utstakade stig med nästan andäktig vördnad: röda sillar regnar över tittaren i form av falska spår, subtila anspelningar staplas omsorgsfullt på hög, men seriens skapare gör också modiga försök att injicera moderna, nyskapande element i den gamla beprövade formeln. Här får tittaren ibland en uppfriskande sofistikerad lek med narrativ struktur och tvist efter tvist som för tankarna tillbaka till klassiker som ”Memento” snarare än de eviga Poirot-maratonen. Dessvärre pendlar kvaliteten. De stilfullt gömda pusselbitarna varvas ofta med klichéartade ledtrådar som snarare väcker gäspningar än nyfikenhet hos den luttrade tittaren. När mysteriet lyckas, kan det rentav briljera – men åtskilliga gånger landar berättelsen olyckligt nog i något som mer påminner om detektivgenrens greatest hits fast utan originalets charm.
Karaktärer vi (nästan) orkar bry oss om
Ingen detektivhistoria lyckas utan karaktärer som sticker ut lagom mycket för att hålla intresset levande när själva mysteriet tappar fart. ”Death and Other Details” tycks ha förstått detta, delvis. Vår protagonist, kommissarien med ett ansikte lika uttrycksfullt som en IKEA-instruktion, är initialt en klicheartad blandning av trött ironi, konjak och tobaksdoftande cynism. Lyckligtvis utvecklas han under säsongens gång från rent pastischexempel till någon vi faktiskt orkar investera känslor i – åtminstone mellan glasen med whiskey. Kred måste ges till skådespelaren Erik Palmgren, vars lågmälda charm stegvis tränger igenom manusets ibland överdrivet hårdkokta dialograder och räddar karaktären från att bli en tråkig karbonkopia av varje noir-kommissarie vi någonsin sett.
Men även om Palmgren lyckas hålla intresset igång för huvudpersonen, ser det dystrare ut för seriens bifigurer. Här trängs en kaskad av överdrivna stereotyper, från den melankoliska änkan som en gång drömt om operakarriär, till den obligatoriskt energiska men aningen naiva assistenten som mest verkar finnas till för att vår hjältes cynism ska framstå ännu tydligare. Bland de misstänkta är det bara Karoline Ströms mystiska nattklubbsägare som bryter igenom skuggorna med riktig närvaro – tack vare Ströms subtila tolkning av en kvinna vars svårigheter döljer fler lager än hennes makeup. Tyvärr drunknar flera andra rollfigurer i övertydliga klichéer eller – ännu värre – totalt meningslösa sidospår. Vi är alltså långt ifrån ”True Detectives” djupa psykologiska porträtt eller ens Poirots charmiga bifigursgalleri. Sammantaget blir resultatet en märklig blandning där skådespelarna kämpar tappert, men där manusförfattarnas penna ibland tycks ha somnat bakom skrivbordet.
Visuell stil eller deckarkliché på steroider?
Oavsett om handling och karaktärer håller dig vaken eller får dig att sträcka dig efter fjärrkontrollen, så går det inte att förneka att detta är en av årets snyggaste serier. Visuellt är ”Death and Other Details” ypperligt genomarbetad med ett kamerarbete som får dig att tro att varje scen är på väg att hårdkokt reciteras av Humphrey Bogart själv. Regissören Mikael Östberg och hans filmfotograf lyckas stundtals leverera en elegant, nästintill hypnotiserande noir-estetik som känns både tidlös och fräsch på samma gång. De regnvåta gatorna är fuktigare, jazzklubbarna dunklare och varje cigarettereferens något mer poetiskt överdriven än någonsin tidigare. Dekorer och kostymer är så noggrant stiliserade att man ibland undrar om produktionsteamet spenderat större delen av budgeten på sidenkostymer och fedorahattar efter att ha sett ”Chinatown” en gång för mycket.
Men ibland ställer man sig frågan om denna estetiska extravagans faktiskt tillför något nytt, eller om vi snarare bevittnar deckarklichéns visuella motsvarighet till en testosteronfylld muskelbyggare. Det visuella bombastiska kan te sig tröttande i längden, på gränsen till självgott poserande, vilket vid enstaka tillfällen snarare förstärker känslan av pastisch än av kvalitet. Vissa scener är rentav så överdådigt ljussatta och filmade att det går fra ett imponerande hantverk till kitschig excess i ett enda klaffslag. Som en bekant uttryckte sig efter tre avsnitt:
”Jag trodde att det var en tv-serie, det ser mer ut som en parfymreklam skapad av någon som sett Blade Runner tjugo gånger för mycket.”
Trots detta ska erkännas att när det visuella spelet fungerar, vilket det förvånansvärt ofta gör, lyckas det höja känslan av mystik och spänning till riktigt imponerande nivåer. Om inte berättelsens djup alltid är i klass med det estetiska, kan man åtminstone njuta av en visuell cocktail som ibland är lika sofistikerad som huvudpersonens val av kvällsdryck – även om man ibland önskar att seriens briljanta fotografer fått ett lite mindre posöreriskt manus att jobba med.
Death and Other Details kan ses på Disney+ / Hulu och har ett snittbetyg på 6.597 enligt tmdb.com
”Ett stiligt förpackat mordmysterium med några briljanta stunder men som också ofta går vilse i noir-genrens väl upptrampade spår.”
Snygg yta räcker inte alltid hela vägen
”Death and Other Details” är delvis en imponerande hyllning till noir-genren, visuellt skinande och periodvis insiktsfull. Erik Palmgrens trulige kommissarie lyckas ta sig förbi klichéer och hålla vårt intresse någorlunda levande, medan Karoline Ströms mystiska nattklubbsdrottning skänker välbehövlig nyans åt bifigurernas i övrigt förutsägbara galleri. När serien är som bäst tar den spännande narrative omvägar och presenterar överraskande nya vinklar på gamla teman, medan filmteamet bygger upp en förföriskt elegant visuell stämning värdig en modern klassiker.
Men, och det är ett stort men, ofta halkar serien tillbaka in i redan sedda och uttjatade spår, med dialoger som stundvis framkallar ögonrullningar snarare än engagerat intresse. Recensenter är generellt lika delade: på Metacritic landar serien på måttliga 62 av 100 där vissa kritiker prisar stil och atmosfär medan andra som exempelvis RogerEbert.com sammanfattar den som ”ökänd territorium med sparsam originalitet och överdriven estetik”. På IMDb ligger tittarnas åsikter nära med ett medelbetyg på 6,8 där kommentarerna varierar mellan ”förförisk noir med glimtar av briljans” och ”ytterligare ett snyggt men utmattande mordmysterium”.
Med detta sagt är serien rekommenderbar framför allt för noir-entusiaster och tittare som kan förbise genrens tröttare stereotyper så länge det finns elegant stil och en lättillgänglig intrig. En trevlig, om än ojämn, kompanjon till ditt fredagsglas whiskey.
Betyg: 3 av 5
Death and Other Details – Rollistan innehåller bl.a:
Violett Beane, Lauren Patten, Rahul Kohli, Angela Zhou
Bilder från TheMovieDataBase
