Mayday pressar kalla krigets mest osannolika radarpar till bristningsgränsen

Regissörerna John Francis Daley och Jonathan Goldstein använder kalla kriget mindre som historielektion än som komisk motor. Propaganda, fiendebilder och ömsesidig paranoia blir rekvisita för en berättelse om två män som måste samarbeta trots att den ena är amerikansk pilot och den andra före detta KGB-agent. Det är inte direkt Jakten på Röd oktober med allvarlig min och cigarettrök i varje bildruta, utan snarare Top Gun efter ett par glas vodka.

Det fungerar förvånansvärt ofta. Filmen tar sin 1987-miljö på tillräckligt stort allvar för att skapa en tydlig spelplan, men inte så stort att den glömmer att underhålla. Kritiken har också noterat just den balansen: The Guardian beskrev filmen som fånig men underhållande, medan Associated Press tyckte att 1987-känslan inte alltid övertygar. Det är en rimlig invändning. Ibland känns kalla kriget mindre som en historisk verklighet och mer som en mycket dyr temafest.

Två män, en flyktväg och Ryan Reynolds vanliga ansiktsuttryck

Ryan Reynolds spelar Troy ”Assassin” Kelly som om piloten redan har sett trailern till sin egen film och vet att han kommer att klara sig. Det välbekanta sarkastiska uttrycket är på plats, liksom replikerna som landar med samma självklarhet som en välkalibrerad landning. Skillnaden är att miljön gör honom något mer underhållande än vanligt: här är självsäkerheten inte bara en personlighetsdräkt, utan också ett sätt att hålla paniken på avstånd.

Kenneth Branagh har däremot filmens tydligaste båge. Nikolai Ustinov, den före detta KGB-agenten med amerikanska drömmar, är excentrisk, sentimental och betydligt mer levande än filmens ibland mekaniska intrig. Branagh spelar honom med en blandning av brittisk värdighet och rysk överstyrning. Det är ett slags mycket brittiskt tillstånd av rysk actionhjälte – som om någon skickat en Shakespeare-skådespelare till Moskva och glömt att förklara att det här inte är en monolog.

Det är också därför radarparet fungerar. Reynolds levererar den torra kommentaren, medan Branagh står för den större gesten, den emotionella svängen och filmens mest uppenbara komiska energi. Rotten Tomatoes kritiker-konsensus lyfter just Branaghs insats och filmens godmodiga sätt att förvandla kalla kriget till äventyrskomedi. Associated Press pekade på samma sak och menade att Branagh har filmens tydligaste båge, humor och själ.

Maria Bakalova som Anna Ustinov och Marcin Dorociński som Alexander Volkov får mindre utrymme, men bidrar till att göra konflikten mer än en tvåmansövning i käftande. David Morse, i rollen som Harold Kelly, ger dessutom berättelsen en amerikansk förankring. Ändå är det svårt att komma ifrån att de flesta scener i praktiken väntar på nästa möte mellan Reynolds och Branagh.

Trovärdigheten är en annan fråga. En hemlig amerikansk pilot skjuts ned över Sovjetunionen och finner att vägen ut går via en före detta KGB-agent, en VHS-kassett och en ansenlig mängd nävar. Det är inte en lösning som överlever särskilt många följdfrågor. Men Mayday ber inte publiken att väga varje detalj mot historieboken. Den vill att vi accepterar premissen, spänner fast oss och låter filmen köra.

Snyggt, snabbt och ibland lika diskret som en Volvoturbo i ett bibliotek

John Francis Daley och Jonathan Goldstein regisserar med ett säkert öga för rörelse och komisk tajming. Actionsekvenserna har energi utan att filmen drunknar i explosionsporr, och närstriderna och bilj akterna håller tempot uppe. Fotografen Barry Peterson får dessutom kalla kriget att se påkostat ut, vilket är imponerande för en streamingfilm som samtidigt ska hinna vara både spionthriller och bromance.

Tempot är väl avvägt över filmens 110 minuter. Mayday hinner inte bli långtråkig, men den är heller inte så hetsig att skämten och faran börjar slåss om samma syre. Daley och Goldstein vet när en scen behöver en punchline och när den behöver en näve i ansiktet. Ibland är uttrycket dock lika diskret som en Volvoturbo i ett bibliotek: filmen vill gärna visa hur mycket den har råd med.

Invändningarna är välbekanta men rimliga. TheWrap gav filmen 3 av 5 och berömde det visuellt uppfinningsrika uttrycket, samtidigt som berättelsen beskrevs som välbekant. Associated Press stannade på 2,5 av 4 och tyckte att 1987-känslan inte alltid övertygar. Det är svårt att invända. Mayday återskapar inte kalla kriget så mycket som den hyr en dekor från det och låter Reynolds och Branagh springa runt i den.

Ändå är mottagandet i huvudsak positivt. Rotten Tomatoes redovisade vid kontroll 82 procent positiva kritikeromdömen från 102 kritiker, medan publikbetyget låg på 67 procent efter fler än 500 användarbetyg. The Guardian kallade filmen fånig men underhållande och lyfte fram kemin mellan huvudrollsinnehavarna. The Age tyckte dessutom att Reynolds sarkastiska stil fungerar bättre än vanligt i just denna kalla krig-komedi.

Det gör Mayday till en sevärd fredagsfilm för den som vill ha kallt krig, varm bromance och Kenneth Branagh i ett ovanligt muntert tillstånd. Den är inte särskilt intresserad av att överraska, men den vet hur man håller publiken sällskap. Och ibland räcker det långt att två misstänksamma män, en flyktväg och en rejäl dos 1987 kan ta sig hela vägen hem.

Slutsats: En lagom lyckad flykt från verkligheten

Mayday är inte filmen som kommer att förändra actionkomedin, kalla kriget eller Ryan Reynolds ansiktsmimik. Däremot är den ett stabilt och underhållande äventyr med tillräckligt mycket charm för att kompensera för en intrig som går på autopilot. Kenneth Branagh står för den största behållningen, medan Reynolds fungerar bäst när han får vara den torra motvikten snarare än filmens enda skämtmaskin.

Betyg: 3 av 5.

Det här är framför allt en film för tittaren som vill ha lättsam action, rappa repliker och en osannolik vänskap utan att behöva plocka fram anteckningsblocket efteråt. Den som söker historisk precision eller en spionthriller med verklig nerv bör leta någon annanstans. Men för en fredagskväll framför skärmen, gärna med snacks och måttliga krav på geopolitisk trovärdighet, gör Mayday jobbet. Den landar inte triumferande – men den kraschar heller inte.

Källor

• The Guardian: recension
• Associated Press: recension
• Rotten Tomatoes: betyg och kritikerkonsensus
• TheWrap: recension

Mayday – 2026 – Apple TV

Bilder från TheMovieDataBase. Streamingdata från JustWatch. Apple TV