Du vill inte byta skift med poliserna i Facing El Chapo

Hur lyckas man göra världens mest ökända knarkkung tråkig?

Det är en prestation i sig att göra en serie om Joaquín ”El Chapo” Guzmán – mannen som lyckades rymma ur fängelset via en meterbred tunnel och samtidigt bli världens mest fruktade narkotikaboss – och ändå få det att kännas som en regnig söndag i Västergötland. ”Facing El Chapo” behandlar sitt ämne med samma livsglädje som en pappersrulle på Skatteverket, och lyckas alltså med konststycket att förvandla Pulver & Pistol-dramatik till något som påminner mer om sällskapet Trädgårdsodlarnas årsmöte än en Netflix-thriller.

Spänning, säger du? Den är försvunnen som El Chapo själv efter sin senaste jailbreak. Serien bockar visserligen igenom alla obligatoriska Crime Thriller-moments: skrovligt barslagsmål, hotfulla telefonsamtal, ett och annat ”du vet inte vem du bråkar med!” – men tempot påminner mer om ett stillastående Trafikverket-kontor än de frenetiska jaktsekvenser vi förväntar oss. Det är lika delar fascinerande och frustrerande: med rätta har både IMDb–recensenter och folk på Metacritic undrat hur man kan missa så pass grovt när utgångsmaterialet är rena dynamiten. Som en tittare (bittert) skrev på IMDb:

”Den här serien får till och med en väldokumentär svensk doku om plogbilar att kännas spännande…”

På något sätt har regissörerna hittat The Bermuda Triangle of Drama och placerat El Chapo mitt i den. Resultatet? Ett tempo som får folk att längta tillbaka till när någon läste högt ur telefonkatalogen på lokalpuben.

Intensiva ansikten och bleka rollprestationer – när dramatik blir Glocalnet-reklam

När vi ändå är inne på det här med dramatik: Facing El Chapo har ungefär samma känsla för intensitet som en väntsal i Flen en tisdagseftermiddag. Rollistan känns som en samling uttråkade vikarier som fått i uppdrag att agera ”hårdför kartellboss” eller ”intensivt stirrande polis med mittbena”, komplett med armar i kors och stirrande blickar som gör en nervös mest för att de kanske snart ska börja läsa räkningar högt. Man önskar nästan att någon regissör hade satt på Narcos i pausrummet bara för att visa vad en antydan till gravitas kan göra – där var Pablo Escobar lika skrämmande som han var karismatisk, men här får El Chapo ungefär lika mycket nerv och fördjupning som mexikansk kartellmedlem nummer sju i bakgrunden, han med mustaschen och blicken som skriker ”var är cateringbordet?”.

Det hjälper ju inte att dialogen till stora delar låter som om den är skrivbordskonstruerad av någon som aldrig varit på andra sidan Atlanten. Man saknar verkligen det där språkliga stinget, de där små detaljerna som lyfter berättelser ur Netflix toppskikt – istället är Facing El Chapo mer TV-soap än True Crime, och kemin mellan karaktärerna får gamla Beck-filmer att framstå som nerviga relationsdramer. IMDb-användare har inte varit nådiga:

”Jag visste inte att det gick att spela livrädd och uttråkad på samma gång, men Facing El Chapo lyckas med konststycket.”

Sammantaget ger det hela en känsla av att regissören varit mer upptagen av att räkna lunchkuponger än att regissera thrillerscener, och tempot? Ja, det är fortsatt nedskruvat till ”trädgårdsmästarens årsmöte”, men nu med extra skägg och sorgligt små kulisser.

Summering: När verkligheten överträffar fiktionen – men ändå somnar vi

Facing El Chapo bevisar att även de mest osannolika och dramatiska livsöden kan magiskt förvandlas till vardagstristess när manus, regi och skådespeleri alla hamnar på tomgång. Trots ett råmaterial fullt av sprängladdningar—både bokstavlig och bildlig sådan—landar serien på fel sida av underhållningskurvan.

På IMDb pendlar betyget mellan 5 och 6 poäng (av 10), medan Metacritic drämmer till med ett svårflörtat ”mediocre”: 48/100. RogerEbert.com summerar med sarkastisk hetta:

”If you’re looking for a true crime drama that doesn’t disturb your Sunday nap, you’ve found it.”

Majoriteten av kritiker och publik verkar helt enkelt ha förväntat sig Narcos, men fick istället ”Fonus: The Miniseries”.

Betyg: 2 av 5 halvtorra majschips

Vem rekommenderas detta till? Hardcore-älskare av true crime som ogillar allt som liknar dramatik – eller dig som verkligen älskar telefonkataloger, kommunfullmäktiges protokoll och SVT:s dagliga väderleksrapporter. För oss andra: Se om Narcos eller ta en promenad i regnet – båda alternativen bjuder på mer spänning.

Facing El Chapo – 2024 – Netflix – Rollistan innehåller bl.a:

Alfonso Herrera, Noé Hernández, Hector Kotsifakis, Juan Pablo Cruz García

Bilder från Netflix / TheMovieDataBase API