När ska man göra en riktig hälsokoll efter 45?

Det finns ingen hälsokontroll som passar alla män. Det är tråkigt för den som hoppas på ett enda paket med allt, men bra att veta innan du börjar boka tider på måfå.

Hälsosamtal är ett bra exempel. Erbjudandet styrs av regionen du bor i och av din ålder. Halland och Västerbotten ser till exempel olika ut: Halland: 40-åringar; Västerbotten: 40-, 50- och 60-åringar år [2]. Ett vanligt mönster är alltså att samtalet riktas till vissa åldrar, som 40, 50 och 60 år [5]. Det betyder inte att alla vuxna får en bred undersökning från topp till tå.

Missar du din årskull kan du alltså falla mellan stolarna, och då får du ta första steget själv.

Det är inte så krångligt som det låter. Börja här: Kontakta vårdcentralen; många kan nås genom inloggning [3]. Be om en tid för att gå igenom blodtryck och hjärt-kärlrisk. Det är en konkret beställning som vårdcentralen känner igen, och betydligt lättare att få napp på än ett luddigt "jag vill kolla att allt är bra".

Vill du veta mer om hur ofta olika prover egentligen är motiverade finns det en genomgång av hur ofta du bör testa dig.

Kolla också på din regions sida hos vården vad som gäller just där. Har du symtom eller sjukdom i släkten ska du inte vänta på en inbjudan. Då pratar du med vården först, innan du köper egna tester.

Det här är hälsokontrollen som kommer till dig, så du slipper boka något själv. Det är nästan lyx.

Vem får kallelse?

Regionen skickar erbjudandet till alla i åldersspannet 60–74 år [1]. Det räknas på kalenderår, inte på din exakta födelsedag. Därefter kommer ett nytt erbjudande med ett intervall på 2 år [1]. Du är alltså inte bortglömd bara för att brevlådan är tom just nu.

Så tas provet

Instruktionen är kort: Ta provet hemma och posta det [1]. Du får ett provrör med instruktioner, tar provet i hemmets lugna vrå och skickar tillbaka det så snart som möjligt efter provtagningen. Det är varken glamoröst eller krångligt, och det är över på några minuter. Låt inte provröret bli en köksbänksdekoration.

Ett positivt prov är ingen diagnos. Det är en uppmaning att titta närmare.

Om svaret är positivt

Då får du ett brev från en mottagning i regionen. Nästa steg är Koloskopi undersökning [1], där läkaren tittar på tarmen inifrån. Brevet betyder inte att du har cancer. Det betyder att något i provet behöver följas upp, och därför ska du inte lägga det i högen med reklam.

Tappat röret eller har frågor?

Om provröret har försvunnit eller om du undrar över något: Kontakta screeningverksamheten [1]. Sjuksköterskorna där svarar på frågor och kan hjälpa dig vidare.

Har du symtom, som blod i avföringen eller bestående förändringar i magen, ska du inte vänta på en kallelse. Ring vårdcentralen direkt. Och om du brukar skjuta upp sådant kan du läsa varför män är sämst på att gå till läkaren.

Screening och utredning låter som släkt, men de svarar på olika frågor. Screening är en sållning av friska. Utredning är vårdens svar när något faktiskt känns fel. Blandar du ihop dem kan du sitta hemma och vänta på ett brev som aldrig kommer.

Screening: för dig utan besvär

Grundregeln är kort: Utan symtom [1]. Tarmcancerscreeningen letar alltså efter osynligt blod i avföringen hos personer som mår som vanligt. Den är byggd för att hitta det du inte kan se eller känna själv.

Har du symtom gäller det omvända. Sök vård vid symtom [1]. Det är ingen idé att lämna ett screeningprov för att "se hur det går". Du behöver undersökas på riktigt.

"Ett erbjudande i brevlådan är till för friska. Har du symtom ringer du själv."

Utredning: när kroppen ger signaler

Vad räknas då som symtom på tarmen? Så här lyder listan: Kontakta vårdcentral vid synligt blod i avföringen, förändrade avföringsvanor utan ändrade matvanor, nytt obehag i magen, oförklarad trötthet eller viktnedgång, eller slem i avföringen. [1]

Ingenting där är en diagnos. Det kan vara något ofarligt. Men det avgör en undersökning, inte din gissning eller dina googlingar klockan elva på kvällen.

Samma logik för prostatan

Här finns inget screeningprogram att vänta på för den som har besvär. Enligt 1177 kan prostatacancer ge symtom som: Kissar ofta; svag urinstråle; blod i urinen symtom [7]. Den som har dem ska kontakta vården. Och poängen gäller alla: Oavsett ålder ålder [8]. Den som har symtom från prostatan eller urinvägarna ska alltså inte vänta på ett erbjudande om testning.

Så gör du

• Inga symtom: svara på kallelsen när den kommer.
• Symtom: ring vårdcentralen eller 1177 och beskriv vad som hänt och hur länge.
• Osäker: ring ändå. Det är bättre att vara en onödig patient än en försenad.

Du får inte välja föräldrar, men du kan välja att ta reda på vad de lämnade efter sig. Cancer hos nära släktingar kan påverka vilka undersökningar som är aktuella för dig. Det är dock vården som först bedömer behovet. Du ska alltså inte beställa ett test på måfå.

• Tjock- och ändtarmscancer hos nära släktingar: Möjlig ärftlig risk; utredning kan göras vid behov [9]. Det kan handla om en ärftlig genförändring.
• Många släktingar med cancer, oavsett typ: Många släktingar; vårdpersonal bedömer om utredning behövs [10]. Räkna med frågor om vilka i släkten som drabbats.
• Prostatacancer: 2 nära släktingar (om personen är över 40 år) [11] bör fundera på PSA-prov.

Familjehistorien är ingen dom, men den är ett utmärkt underlag för ett samtal.

Vid prostatacancer i släkten handlar samtalet om mer än ja eller nej till ett prov. Du kan också prata med läkaren om hur ofta det i så fall bör tas. Vi går igenom PSA-provet i nästa avsnitt.

Så förbereder du dig

1. Skriv ner vilka släktingar som haft cancer, vilken typ det var och ungefär hur gamla de var vid diagnosen.
2. Notera om det är på mammas eller pappas sida.
3. Kontakta din vårdcentral eller 1177 och säg att du vill prata om ärftlighet.

Släkten är ofta sämre på att prata om sjukdomar än på att prata om arv och tomter. Ta ändå det samtalet. Det är billigare än en tvist om testamentet, och betydligt nyttigare.

PSA-provet är ett enkelt blodprov. Det är inte ett cancertest, och det är det som många missförstår. Det mäter inte prostatacancer, bara ett protein som prostatan själv tillverkar.

Vad provet mäter: Mängden PSA i blodet; förhöjning kan bland annat bero på godartad prostataförstoring, urinvägsinfektion eller inflammation i prostatan. µg/L [8]. Ett högt värde kan alltså ha helt andra förklaringar än cancer, och en normal siffra är ingen garanti åt andra hållet. Det är ett fynd som kräver tolkning, inte ett facit.

Ett PSA-värde är en ledtråd, inte en dom.

Varför screening med enbart PSA ifrågasätts: Socialstyrelsens hållning till att erbjuda friska män screening med enbart PSA-prov är: Bör inte erbjudas rekommendation [4]. Skälet är att provet också hittar små cancrar som aldrig hade orsakat problem. Då riskerar du utredningar och behandlingar du kanske aldrig behövde. Det betyder inte att du är förbjuden att testa dig. Det betyder att samhället inte skickar ut inbjudan till alla, och att beslutet ligger hos dig och din läkare.

När ålder gör frågan aktuell: Enligt 1177 gäller följande: Över 50 år; omkring 75 år år [8]. Poängen är att en liten cancer sällan hinner bli livshotande hos en man i hög ålder. Du som är i Midcents kärnålder ligger alltså mitt i den period då frågan är värd att ställa.

När släkten spelar in: Över 40 år och minst 2 nära släktingar år; personer [8]. Har pappa och farbror båda haft prostatacancer är det dags att ta upp det med vården, även om du mår som en prinsessa.

Så tar du nästa steg:

• Ta reda på vilka i släkten som haft prostatacancer, och i vilken ålder de fick den.
• Boka tid på vårdcentralen innan du beställer något prov på egen hand.
• Berätta om urinbesvär, släkthistoria och eventuella infektioner. Det påverkar hur värdet ska tolkas.
• Fråga hur ofta du bör provtas. Läkare på vårdcentralen bedömer provtagningsintervallet [11].

Prata med vården först, testa sedan. Då vet du vad siffran betyder när den väl dyker upp, och det är en bra deal för ett enkelt blodprov.