Ericsson: Företaget som kopplade ihop världen innan någon ens kunde stava till “internet”

Innan alla sprang omkring med smartphones och ropade efter bättre wifi, innan någon någonsin hört talas om Facebook eller ens kunde stava till internet, fanns ett svenskt företag som ihärdigt och lågmält kopplade samman världen. Ericsson – bolaget som började med vackert snidade träväxlar och smarta telefonister, för att sedan smyga vidare och tappert bana väg för nutidens mobilrevolution. Idag förknippar många förstås namnet med börskursernas brutala pendlingar och skandaler märkligare än Melodifestivalens pausnummer, men tittar vi djupare hittar vi en strålande svensk pionjärsaga som borde berättas oftare.

När trådar och telefonister styrde världen

I ett Sverige anno 1876, när bilar och elektricitet fortfarande var löst skvaller och Zorn ännu kämpade med sin första akvarell, grundade Lars Magnus Ericsson ett litet undanskymt företag med stora planer. Med en perfekt kombination av våghalsig uppfinningsrikedom och hantverksmässig noggrannhet började Ericsson konstruera telefonväxlar, vars kvalitet fick även utländska jättar som Bell Telephone Company att lyfta på ögonbrynen ordentligt.

Dessa tidiga telefonväxlar var mer än bara teknik; det var möblemang. Tillverkade med elegant snidade trädetaljer och precisionsmekanik värdig en schweizisk urmakare, fick växelpulterna en närmast ikonisk status på kontor och telefonstationer över hela världen. Och medan herrarna rökte cigarrer och satte Sigfrid Edström på exportuppdrag, var det kvinnorna som satt och drog i de rätta trådarna och kopplade samtal manuellt. Telefonisternas skicklighet och precision blev lika viktig för samtalen som dagens bredbandshastighet är. För bindningen mellan teknik och mänsklig prestation gav Ericsson ett globalt rykte som få kunde matcha.

“Att koppla rätt samtal var på den tiden ett verkligt hantverk snarare än en fråga om att skriva upp sig på en väns Zoom-möte.”

Innovation på svenskt vis – visioner möter verklighet

Svenskar älskar att påminna världen om musikexporten och det hårdföra vikingaarvet – men har märkligt lätt att glömma vår pionjärtid inom mobiltelefoni. Ericsson var en av få aktörer som vågade tro på idén att telefoner en dag skulle bäras runt i fickan, långt innan Apple och Samsung ens hade öppnat sina garageportar. Under 1980-talets sista skälvande år lanserades klassiska modeller som Ericsson Hotline – en bjässe som vägde ordentligt mycket mer än en ICA-kasse med familjens fredagsmys, men som satte standarden för stabil, pålitlig och mobil kommunikation.

När GSM-tekniken introducerades på 1990-talet låg Ericsson ovanligt välplacerat för att ytterligare förstärka rollen som global pionjär. Det svenska bolaget satsade tungt och tog stora risker, ibland med resultatet att man gick på smärtsamma minor. Kostnaderna var höga och misslyckandena flera, men Ericsson bet samman och fortsatte att pumpa pengar i forskning och utveckling. Resultatet? Ericsson blev störst i världen på mobil infrastruktur och dominerade under några stolta år globalt sett marknaden för mobiltelefonnät. Här fanns det mesta vi älskar med svensk innovation: tålamod, envishet och en lite charmigt trotsig oförmåga att ge upp. Kort sagt – en pionjäranda i exakt rätt blandning av mod, galenskap och hårdnackat självförtroende.

Höga toppar, djupa svackor och indigoblå kostymer

Men precis när Ericsson stod på toppen och njöt av den globala dominansen kom millennieskiftets brutala verklighet – IT-bubblans spektakulära krasch slog hårt mot det svenska stoltheten. Under några febrila månader i början av 2000-talet tappade Ericssons aktiekurs närmare 90 procent av sitt värde; en ekonomisk käftsmäll så hård att till och med tuffa börshajar undrade om det överhuvudtaget gick att resa sig igen. Investmentbankernas analytiker, iklädda indigoblå kostymer och bistert rynkade ögonbryn, skakade uppgivet på huvudet framför powerpoint-presentationer fyllda av blodröda siffror.

Och det var inte bara Ericsson som hamnade i stormens öga – bolaget drogs med av hela telekombranschens urskillningslösa optimism inför framtiden. Konsulter i prydligt strukna skjortor debiterade astronomiska summor medan cheferna talade om en framtid där varje människa skulle bära inte bara en, utan två eller tre mobiltelefoner. Resultatet blev en spektakulär krasch som kostade företaget nästan 60 000 jobb globalt och tvingade Ericsson att snabbt stuva om strategin, sälja ut mobiltillverkningen och rikta fokus mot att istället leverera infrastruktur och tjänster bakom kulisserna. Den svenska jätten hade fått sig en dyrköpt läxa om verkligheten bortom luftiga prognoser och trendiga teknik-hypoteser.

“Ericsson lärde sig den hårda vägen att det är långt ifrån säkert att störst sitter tryggast när stormen väl blåser in på börsen.”

”När amerikanerna sov, kopplade Ericsson upp världen”

Trots börsens turbulenta resor är Ericsson ändå skyldig oss svenskar – och resten av världen – en upprättelse för en ofta bortglömd bedrift. Tidigt på 90-talet, långt innan bredband och wifi blev vardagsord, skapade Ericsson en mobil infrastruktur som faktiskt möjliggjorde global kommunikation på riktigt. När amerikanska jättar fortfarande lutade sig tillbaka mot analoga telefonlinjer och faxapparater, jobbade Ericsson under radarn och drog igång nät som knöt samman Tokyo med New York, och Stockholm med Buenos Aires – ett mäktigt mobilnät med globala proportioner.

Erfarenhet och ett närmast sjunde sinne för tajming gjorde Ericsson till världsledare inom GSM-nät – en teknik som lade själva grunden till mobilt internet och den digitala revolution vi idag tar för given. När världen vaknade i gryningen var det redan Ericsson som hade tagit befälet; nästan obemärkt hade svenskarna ordnat infrastrukturen för den globala mobila ekonomin, långt före Silicon Valley ens visste vad mobilt internet innebar. Ett stycke svensk pionjäranda värt att minnas – och lite extra typiskt svenskt att glömma bort att lyfta fram.

Vad tusan gick snett och kan Ericsson återfå sin legendarstatus?

Så sitter vi här idag, blickar bakåt på drygt 20 år fyllda av ojämna ekonomiska resultat, mutskandaler värda Netflix-serier och en oviss framtid. Frågan som envisas med att hänga i luften: Vad tusan gick snett? Var det överdrivet självförtroende, en nivå av byråkrati som fått Skatteverket att framstå som smidiga entreprenörer, eller var det helt enkelt uselt handlag med riktigt viktiga beslut? Ericsson har onekligen visat upp en oroande talang för att gå vilse i sin egen framgång och låta storleken och den gamla pondusen skymma sikten för nya möjligheter.

Men i ärlighetens namn – bolaget har också visat prov på en hel del självkritisk analys. Under senare år har Ericsson gjort en rejäl utrensning bland både toppchefer och strategier, satsat hårt på 5G-teknik och riktat tydligare fokus mot områden där konkurrensen än så länge är vagare och marginalerna betydligt högre. Men räcker det verkligen? Mässig omsättningsutveckling och tuff global konkurrens från kinesiska Huawei och finska Nokia gör det svårt att förutspå om detta räcker för att få Ericsson att återfå den ikoniska statusen företaget en gång haft.

“Ericsson sitter inte längre bekvämt i sadeln, och det är kanske exakt den adrenalinkick bolaget behöver för att vakna till ordentligt.”

Oavsett om Ericssons framtid kommer att präglas av brutala avslut eller storslagna comebackhistorier, så är det svårt att värja sig mot insikten att detta bolag redan har gjort den hårda resan från segrare till utmanare flera gånger om. Kanske är det just i kampen, snarare än i vinsterna, som vi i framtiden kommer att finna Ericssons verkliga styrka och själ – ett företag som kopplade ihop världen långt innan någon kunde stava till “internet” och som kanske, med rätt strategi, ännu en gång kan ta tillbaka sin plats bland global teknikelit.

“Ericsson kopplade ihop världen långt innan Silicon Valley ens var på kartan – men frågan är om pionjärerna kan hitta tillbaka till toppen.”

Ericsson har en fascinerande historia som svensk pionjär inom global kommunikation, från snidade telefonväxlar på 1800-talet till en ledande roll under mobilrevolutionen på 1990-talet. Tidigt etablerades företaget som global spelare och byggde redan på 1880-talet telefonväxlar som imponerade internationellt. Vid 1990-talets GSM-genombrott var Ericsson en global gigant, en ställning företaget tappade drastiskt när IT-bubblan sprack kring millennieskiftet, med ett börsras på nästan 90 procent och förlust av nära 60 000 jobb. Sedan dess har Ericsson kämpat med ojämna resultat, kostsamma affärsmisstag och uppseendeväckande mutskandaler. Bolaget har dock lanserat en ambitiös satsning på 5G för att återta sin tidigare starka position. Frågan är om detta räcker, eller om tempot från Huawei och Nokia förblir för tufft.

Att förstå Ericssons unika historia hjälper oss att bättre begripa hur svenska företag kan lyckas globalt, men också vilka lärdomar vi bör dra av deras misslyckanden.

För dig som gillade denna läsning rekommenderar jag även:

• “Framgångens fallgropar – varför storbolag snubblar när de når toppen”
• “Från facit till Spotify – Svenska innovationers dyraste misstag och vad vi lärde oss av dem”
• “Fem ekonomiska krascher som förändrade Sverige för alltid”

Källor och vidare läsning: Artikeln stöds av historiska data från Ericsson.com, SCB, Finansinspektionen samt ekonomiska analyser från Dagens Industri och Affärsvärlden.