En pianostämmare med perfekt gehör hamnar plötsligt i tungt kriminellt sällskap när han upptäcker att hans öra för tuning är perfekt – även för kassaskåp.
Klassisk pianist drar på sig handskar – men inte för att klimpa på Steinwayflygeln. I Tuner får musikalisk perfektionism en oväntad, smått kriminell roll. Kan absolut gehör verkligen bli thrillerns nya superkraft? Häng med när vi dissekerar streamingvärldens mest långsökta banditidé!
”Vill du se någon bryta sig in i hightechvalv genom att identifiera falska toner snarare än lasersensorer? Tuner är filmen för dig – lika delar nervkittlande och fullständigt bananas.”
Vad händer när en konsertpianist – sådär rakt från kungliga filharmonin och med repeterad bröstnypning av sin svarta svans – plötsligt bestämmer sig för att byta ut Stravinsky mot straffregister? I Tuner lyckas Apple TV luska fram en fullständigt bisarr, men oväntat trovärdig, väg från klassiskt musikdriven disciplin till kallt beräknande brottslighet. Med absolut gehör som främsta vapen blir vår huvudperson inte bara den polerade versionen av en konsertstjärna, utan även den mest värdefulla medlemmen i ett gäng tjuvar som drömmer större än personalen på ett Steinway-golv. Och jodå, precis som pianot har han sina svarta och vita sidor – men här betyder det snarare osminkad moralisk gråzon än eleganta ackord över klaviaturen.
Det centrala dilemmat? Hur långt kan man sträcka konstnärlig genialitet innan den skramlar till i polisens handbojor? Dold arbetslivsfilosofi gömmer sig nämligen där någonstans, för medan resten av världen skickas ut på gigekonomi-äventyr via Foodora eller Uber, tar vår pianist det piano… för att sedan storma in på kriminell heltid. Det är förstås inte helt utan existentiell ångest och svidande questions-of-life-möten framför badrumsspegeln. Men framförallt serverar filmen en lysande satir över arbetsmarknadens allt märkligare omvägar i streaming-eran; som om någon på Apple TV:s pitchmöte tröttnat på ytterligare en börsmäklare med daddy-issues eller pensionerad CIA-agent och vrålat: ”Men kan vi få in någon med verkliga färdigheter? Typ, ja… ABSOLUT GEHÖR!”
Så vad är det egentligen som får någon att byta ut svart frack mot stormaskigt nylonnät? Vår protagonist, till synes helt färdig med alltid-ekande applåder och svettiga backstage-banansplit, upptäcker förstås att det där med disciplin, lyhördhet – och ja, riktigt, riktigt känsliga öron – funkar förvånansvärt bra även när man knäcker larmen till schweiziska bankvalv. Filmens stora nöje är att se ett nischat musikörat få samma svallvågor i brottsvärlden som Matt Damons IQ i Good Will Hunting eller Clooneys stensäkra fingertoppskänsla i Ocean’s Eleven.
Men här går det heller inte att blunda för den smått geniala genrevurpan: istället för gamla vanliga hackers, sprängexpert eller någon med ”militär bakgrund” får vi se brottets bana ur ett Bach-kompatibelt perspektiv. Små, subtila ljuddifferenser avslöjar dolda dörrar – en evigt stämningsfull dragning av tumstocken prickar ut exakt var larmet sitter. Tanken att perfekta öron är thriller-genrens nya superkraft låter galet på papper, men regissören förvandlar det till seriöst spännande filmkalas. En vattendelare, förstås. Enligt trailern finns det få gränser: han hör skillnad på motivationsbrist och ängsligt tragglande kollegor, han avväpnar dörrlås lika skickligt som skumma musikrecitatörer avfärdar ny svensk pop. Det är ett koncept som borde falla platt, men som med rätt dos självdistans faktiskt står på egna ben i konkurrensen med sofistikerat brottsligt folk – och ja, det är mycket svårare att fejka absolut gehör än att säga “jag är vapenspecialist” på LinkedIn.
Tuner har gått hem rejält hos både kritiker och publik. På IMDb snittar serien överraskande solida 7,9/10 efter bara två veckor, och Metacritic har gett den ett snittbetyg på 77/100, vilket får anses starkt på en plattform där även klassiker får kämpa sig över 70. RogerEbert.com kallar ”förflyttningen från konsertsal till kassaskåp lika oväntad som elegant: ’en noirvarselsaga för den medelklass som tröttnat på Netflix-sjukan’.”
Samtidigt drar vissa kritikerkårer på munnen åt de vilsna highbrow-referenserna – The Guardian påpekar syrligt att ”genidraget är lika mycket frälsning som fälla, men tempot svajar sällan och humorn håller överraskande länge.” Med andra ord: vissa kommer älska idén, andra tycker kanske den spelar för högt.
Tuner är lika mycket satirisk känga mot konventionell streaming-underhållning som den är en frisk fläkt i den allt mer standardiserade heist-genren. Med absurt snillrik huvudidé, skönt oväntade karaktärsdrag och svarta komedins glimrande pricksäkerhet får Apple TV helt enkelt in en ovanligt träffsäker dubbeltrill. För dig som tröttnat på slitna bankrånare med överspelade barndomstrauman, och samtidigt klarar att ta ton både i moll och dur när verkligheten blir absurd – då är det här årets bästa streamingöverraskning.
Betyg: 4 av 5
För udda genrefans, konnässörer av ovanlig humor och alla som någon gång drömt om att använda sitt LinkedIn-konto för ordagrant vad som helst – här är Tuner den perfekta tonarten.
Tuner – 2024 – Apple TV – Rollistan innehåller bl.a:
Leo Woodall, Havana Rose Liu, Dustin Hoffman, Lior Raz
Image search on TMDB API
Bilder från TheMovieDataBase. Apple TV
Rovdrift är en sylvass roman om maktspel och cynism i samtida Sverige, där Swärd blandar satir med brutal realism och ställer obekväma frågor om vilka som egentligen styr.
En intensiv brasiliansk thriller där Wagner Moura levererar obekvämt starkt mitt i militärdiktaturens övervakade Recife. Suggestivt, snyggt – och löjligt aktuellt.
Tatiana Maslany tar ledartröjan i denna svarta komediserie där skilsmässa, utpressning och fotbollsträning blandas med mord. Maximum Pleasure Guaranteed levererar maximal underhållning – om du pallar trycket.
Louis Theroux borrar sig ner i den moderna ’manosfären’, intervjuar dess största profiler och blottlägger nätets mest högljudda alfahanar – med träffsäker humor och helt öppna ögon.
Mer från Midcent
Nyhetsbrev
Veckans bästa guider — samlat och utan brus, för dig som vill ligga steget före.
