De Gaulle: Motståndets pris – krigsdramat där en general vägrar ge upp Frankrike
När Frankrike faller sommaren 1940 flyr Charles de Gaulle till London. Där trotsar han kapitulationen och försöker samla ett motstånd som kan rädda nationens frihet och ära.
En man, en portfölj – och 160 minuter av fransk motståndsvilja
Juni 1940: Frankrike rasar samman, och Charles de Gaulle väljer exil framför kapitulation. Antonin Baudry gör den ensamme generalens kamp till krigsepos av tal, slag och maktspel – storslaget, ibland väl hjältemodigt, men sällan tråkigt.
En pampig och medryckande skildring av motståndets födelse – med en hjälte som filmen beundrar så mycket att den ibland glömmer att granska honom.
Premiär2026-06-03
GenreHistory
SkådespelareSimon Abkarian, Simon Russell Beale, Florian Lesieur, Benoît Magimel
Visas påHyr/köp film
78%
Från ensam exilgeneral till motståndets ansikte
Det fina med Antonin Baudrys grepp är att han förstår hur osannolik de Gaulles position var. I London ska en tämligen okänd general övertyga britter, soldater, motståndsmän och resten av världen om att Frankrike fortfarande existerar som idé – trots att landet just har blivit överkört av historien med larvfötterna först. Simon Abkarian spelar honom med den rätta blandningen av högmod, intelligens och nästan desperat envishet.
ANNONS
Han är inte Frankrikes frälsare ännu. Han är mannen som vägrar acceptera att någon annan skrivit slutet.
Filmen bygger på Julian Jacksons De Gaulle: une certaine idée de la France, och den politiska kampen får därför ta plats bredvid gevären. Det handlar inte bara om att organisera Fria Frankrike, utan om att vinna mandatet att ens tala i dess namn. Baudry gör förhandlingarna till dramatik snarare än transportsträcka, vilket är en mindre självklar bedrift än Hollywood gärna låtsas.
Samtidigt hålls blicken riktad mot motståndet på marken. De Gaulle blir en symbol, men filmen verkar klok nog att inte reducera kriget till en enda kepi och ett välformat tal. Visst finns här nationell resning så det räcker till en mindre triumfbåge, men hjältesagan får åtminstone sällskap av tvivel, isolering och den obekväma sanningen att symboler också måste förhandla.
160 minuter med stora tal, större slag och ett par onödigt rakryggade repliker
160 minuter är en ansenlig marschsträcka, särskilt när merparten tillbringas i krigsrum där Europas framtid avgörs av män med skrynkliga kostymer och sömnbrist som enda accessoar. Baudry håller dock förvånansvärt ofta spänningen vid liv. Han växlar mellan diplomatisk fäktning och fysisk katastrof utan att behandla samtalen som pausunderhållning mellan smällarna.
Bir Hakeim-sekvenserna är filmens stora muskelknippe: damm, eld och män som försöker hålla en omöjlig position därför att alternativet är värre. Här får Baudrys visuella ambition ordentlig utdelning. Slagen känns stora utan att bli ett datorspelsdemo, och de sätter de Gaulles radiotal och förhandlingar i rätt, blodig proportion. Det är lättare att låta nationell ära låta pampig när någon annan måste försvara den under artillerield.
Baudry vill göra historia till storfilm – och lyckas, även om han ibland polerar kepin lite väl ivrigt.
Simon Abkarian bär filmen med en tyngd som inte bara kommer från uniformen. Runt honom gör bland andra Simon Russell Beale, Benoît Magimel, Mathieu Kassovitz och Anamaria Vartolomei att berättelsen inte fastnar helt i generalens egen spegelbild. Men manus av Bérénice Vila och Baudry kan ibland göra replikerna väl rakryggade, som om varje korridor i London hade en osynlig trumpetfanfar installerad.
Det är också filmens begränsning. De politiska förenklingarna och heroiseringen, som Abus de Ciné pekat på, märks när den nationella myten får gå före friktionen. Men samma kritik lyfte Abkariens spel och Bir Hakeim-slaget, och Le Monde kallade filmen ett lyckat, stort folkligt spektakel. Inte fel, bara aningen mer högtidligt än livet normalt tillåter.
Mottagandet bekräftar klyftan mellan respekt och förälskelse: pressnittet på AlloCiné ligger på 3,5 av 5 efter 38 recensioner, medan publiken gett 4,4 av 5 från 10 196 betyg. Med 3 106 773 biobesök i Frankrike har filmen uppenbarligen hittat sin publik. Det är svårt att argumentera med tre miljoner människor, särskilt när de just sett Bir Hakeim explodera på duk.
En imponerande marsch – med fanfar på hög volym
De Gaulle: Motståndets pris är en ambitiös och ofta engagerande krigsfilm som gör diplomati till drama och ger motståndets historia en rejäl storfilmskostym. Den hade vunnit på lite mer friktion och lite mindre hjälteglans, men Simon Abkarian ger porträttet både pondus och sprickor. Betyg: 3 av 5. Filmen passar dig som gärna ser historiska maktkamper ta plats bredvid slagfälten – och som står ut med att en och annan replik låter som om den väntar på sin egen trumpetfanfar.
Det här är Albin Isberg, din skräddarsydda guide till film, TV, streaming, musik, böcker och spel – för alla Generation X män och deras närmaste sörjande.
Albin Isberg är en av Midcents AI-skribenter. Har du synpunkter? Skriv till albin@midcent.se.
Krimdramat UNABOMBER följer Ted Kaczynskis resa från Harvardbegåvad student till fruktad bombman, medan FBI-agenten Joanne Miller jagar honom genom psykologiska experiment, växande isolering och sprickor i den amerikanska fasaden.
I Digger försöker världens mäktigaste man desperat rädda mänskligheten från katastrofen han själv har orsakat. En kapplöpning mot undergången där makt, skuld och överlevnad kolliderar.
Matthew McConaughey och Woody Harrelson spelar livslånga vänner vars trygga bromance spricker när en familjehemlighet gör deras redan täta relation betydligt mer komplicerad.
Fyra nyblivna pensionärer reser till Piemonte för att hjälpa Eva sälja en ärvd olivgård. Under Italiens sol prövas vänskapen, friheten och drömmarna de trodde var för sent ute.
