Cross ger oss en ny hjälte med hjärna – och skjutvapen
”Cross” krockar med deckargenrens alla heliga kor. Hjälten är inte alltid god, tempot gasar och bromsar som en tonåring i trafiken och regelbokens sidor används bäst som bränsle i öppna spisen. Med Amazon Prime Videos storsatsning får vi följa Alex Cross i en serie där vi ständigt ifrågasätter vem vi egentligen hejar på.
”Cross är en adrenalinfylld, lurigt djupsinnig tv-thriller som utmanar publiken med en hjälte vars moraliska navigationsförmåga känns ungefär lika pålitlig som en GPS utan batteri.” – RogerEbert.com
Den moraliska kompassen snurrar vilt – hjälte, skurk eller bara hopplöst vilsen?
Välkommen till Alex Cross värld, där det som först verkar självklart snabbt upplöses i gråzoner och moraliskt tvivel. Cross (spelad med imponerande intensitet av Aldis Hodge) är en deckarstjärna med mer bagage än Arlanda en fredagkväll – och inte särskilt intresserad av att lyfta av det heller. Hans motiv slingrar sig skickligt mellan rättfärdighet, rå hämndlystnad och en djupare, nästan obehaglig impuls vars konturer aldrig blir helt tydliga. Alex Cross väljer metoder som får ens inre etiska professor att vifta upprört med ett varnande finger samtidigt som han konsekvent håller publiken osäker på hans egentliga mål. Trots detta, eller kanske på grund av detta, blir Cross mer övertygande än de flesta av sina genrebröder. Serien vågar göra hjälten obekväm, fläckad och oberäknelig – en sann anti-hjälte vi både sympatiserar med och frustreras av. Hodge lyckas suveränt balansera Cross karisma med hans mindre sympatiska drag, vilket ställer frågan om vi som publik är beredda att fortsätta följa honom ner i mörkrets spiral, även när ljuset i tunneln knappast är annat än ett annalkande tåg.
Högt tempo med oväntade andningspauser – actionthriller eller existentiell meditation?
”Cross” är en serie som påminner om en bergochdalbana i mörker – du vet aldrig riktigt när nästa sväng eller branta ras väntar, och det är lika spännande som frustrerande. Actionscener presenteras med sylvass elegans och obarmhärtig brutalitet, där jakter och sammandrabbningar avlöser varandra snabbare än man hinner hämta andan. Men precis när adrenalinet pumpar som bäst slängs vi rakt in i seriens meditativa mellanakter; scener där Alex Cross ensam grubblar över existentiella dilemman, hans blick fixerad in i tomma intet medan mörka minnen tränger fram ur mentala garderober.
Den här kontrasten är både styrkan och svagheten hos ”Cross”. Det höga tempot skapar ett beroendeframkallande drama som är svårt att släppa, medan de mer självrannsakande segmenten gör att serien ibland balanserar farligt nära gränsen till pretentiöst svårmod. Men Aldis Hodges magnetiska närvaro håller tittaren kvar även under seriens mest lågmälda passager. Och ärligt talat är dessa pauser ofta välkomna andningshål – precis den chans vi behöver för att reflektera över karaktärernas val och öden, eller varför inte vår egen moraliska flexibilitet i sympati med Cross tveksamma vägval?
En deckare som nobbar regelboken – uppfriskande rebell eller ren provokation?
Deckargenren är van vid sina välinslitna spår där hjälten, efter prydligt utförd kartläggning av indicier och vittnesmål, i slutändan fångar skurken med perfekt tajmad rättvisa. Men Alex Cross sparkar systematiskt undan benen på varje förväntning som poppat upp i tittarens huvud. Från första avsnittet är det tydligt att regelboken är ungefär lika relevant här som en instruktionsmanual till en kassettbandspelare – ett charmigt koncept, men helt oanvändbart i dagens värld. Cross opererar utanför lagens trygga gränser oftare än han vistas innanför dem, och hans metoder är lika chockerande som fascinerande.
Till exempel finns en scen där han, istället för att använda traditionella förhörstekniker, iskallt avtvingar viktig information från en vittrande småskurk genom hot om att avslöja dennes mörkaste familjehemligheter offentligt. Det är anti-hjältens moral i dess mest kontroversiella form, och ”Cross” provocerar medvetet publiken genom att ställa frågor vi kanske inte riktigt ville besvara: hur långt är vi själva beredda att gå för att skipa rättvisa? Serien retas skickligt med våra gränser, och publikens reaktioner varierar tydligt mellan dem som hyllar nytänkandet och andra som kritiserar provokationen som billig sensationalism.
”Aldis Hodge dominerar varje scen med en intensitet som både skrämmer och fascinerar. Cross mest provocerande ögonblick gör att vi ifrågasätter var gränsen för rätt och fel faktiskt går – och om den ens existerar.” – IMDb-användarrecension
I slutändan kanske det är just denna rebelliska kompromisslöshet hos ”Cross” som gör serien så svår att placera i fakets bestämda genrebox, men samtidigt så svår att motstå. En sak är säker: Oavsett vad du tycker, är det omöjligt att ignorera Alex Cross drastiskt annorlunda resa.
Cross kan ses på Amazon Prime Video och har ett snittbetyg på 7.244 enligt tmdb.com
”Cross är både utmanande och kontroversiell, en serie som provocerar, fascinerar och aldrig ber om ursäkt för den etiska gråzon den rör sig inom.”
Slutomdöme: Inte för moraltanter, men oemotståndlig för älskare av mörker och komplexitet
”Cross” är Amazon Prime Videos rebelliska försök att skaka om en ibland alltför bekväm genre, och det görs med planenlig provokation och skoningslös intensitet. Aldis Hodges utmärkta porträtt av Alex Cross skapar en hjälte som utmanar publikens bekväma syn på vad rättvisa egentligen innebär – något applauseworthy men också för vissa tittare rent obehagligt. IMDb-användarrecensioner har särskilt lyft fram Hodges magnetiska förmåga att balansera sympatier och avståndstaganden; ”han gör rätt för varje sekund i rutan och låter oss aldrig känna oss helt bekväma med vår sympati för honom.”
Seriens ojämna tempo – en berg-och-dalbana mellan andlösa actionscener och existentiellt grubblande – är spänningsskapande, men vissa tittare kan finna ”Cross” en frustrerande blandning av adrenalinrus och pretentiösa mellanakter. Enligt Metacritic varierar kritiken markant mellan hyllningar av seriens vågade approach och kritik för dess ibland onödigt konstruerade djupsinne.
Så vem ska egentligen se ”Cross”? Definitivt den som uppskattar spänning med psykologiskt djup och moralisk ambivalens. Är du däremot en trygghetsjunkie som föredrar att moraliska frågor besvaras tydligt med svart och vitt, är det här nog inte din kopp Earl Grey. För resten av oss är ”Cross” en frisk fläkt (eller kanske snarare en isande vind) värd att välkomna.
Betyg: 4 av 5
Cross – Rollistan innehåller bl.a:
Aldis Hodge, Isaiah Mustafa, Juanita Jennings, Alona Tal
Bilder från TheMovieDataBase
