Countdown – Kalifornisk snutaction med hemliga agenter, intriger och halvljummen eftersmak
När Jensen Ackles återigen kalkylerat räddar Los Angeles från undergång, kan man undra om hjältemodet blivit hans permanenta extraknäck. Är Countdown charmigt retro, eller bara ytterligare en bombastisk nostalgitripp vi helst vill glömma?
”Countdown är serien som erbjuder allt vi sett förr: slitna snutar, FBI-agenter med perfekt hår och en räddning av världen före eftertexterna. Men frågan är – behövde världen verkligen räddas på samma sätt ännu en gång?”
Amazon Prime Video
Jensen Ackles räddar Los Angeles – igen
Att se Jensen Ackles ta rollen som Mark Meachum, en lite för välbekant LAPD-detektiv, är som att kliva in i en bekväm soffa som du egentligen borde bytt ut för tio år sedan. Ackles, känd för sina många år som världens kanske mest sympatiska demonjägare i “Supernatural” och för en övertygande, testosteronstinn insats i “The Boys”, ger sig nu återigen ut i Los Angeles gator för att bekämpa ondska, kriminalitet och, naturligtvis, en välarbetad konspiration som hotar stadens överlevnad. Och visst, varför ändra ett vinnande recept – särskilt när det innefattar att springa snabbt genom trånga gränder med pistol, se bekymrat sammanbiten ut på pressade möten med FBI och med vild beslutsamhet skrika in i mobiltelefoner att ”vi håller på att förlora tid, förbannat!”. Ackles är fortfarande karismatisk och kan otvivelaktigt leverera actionsekvenser med övertygelse, men “Countdown” väcker oundvikligen frågan: är han han verkligen dömd att spela samma hårdhudade snutvariant för evigt? Som kritikerna påpekar:
“Ackles gör sitt bästa med manus som mycket möjligt kan ha skrivits på servetter.”
Vilket – ärligt talat – inte låter helt osannolikt när serien vecklar ut sin historia.
Klichéer på löpande band – välkommen till 90-talet
Det krävs mod att i vår överladdade streaming-era servera en handling som känns direkt importerad från en sliten VHS hyrfilm anno 1993, men “Countdown” backar inte en tum. Serien kastar sig huvudstupa in i en bekant röra av mördad homeland security-agent, hemliga task forces och dolda agendor, och det gör den på ett sätt som får tittaren att undra om de just återupptäckt den bortglömda tvillingbrorsan till någon Steven Seagal-rulle. Som The Daily Beast skoningslöst konstaterar:
”Clunky, simplistic, unbelievable, and inert, it’s a show that manages the impressive feat of being generic in absolutely every respect.”
För Generation X-tittarna ska vi kanske erkänna att en viss trygg, nostalgisk charm ändå ligger här och lurar. Det är möjligt att en publik som fostrats på polis- och deckarserier från slutet av förra århundradet kan finna något cyniskt tilltalande också i denna överdos av dramatiska blickar, oroväckande hotfull musik och plot twists som syns på mils avstånd. Men även nostalgi har sina begränsningar, och risken finns att ”Countdown” förvandlas från guilty pleasure till en utdragen, plågsam déjà vu-upplevelse.
Nathan Blythe – Eric Dane eller McSteamy i FBI-väst?
Eric Dane, fortfarande oftast ihågkommen som förförisk plastikkirurg i ”Grey’s Anatomy” och senare omskolad som dysfunktionell pappafigur i ungdomsdramat “Euphoria”, gör här ytterligare en karriäromsvängning som FBI Special Agent Nathan Blythe. Iklädd sin obligatoriska FBI-väst och ett konstant bekymrat, sammanbitet uttryck, får Dane gott om utrymme att flexa sina käkmuskler i seriens otaliga sekvenser där han bekymrat stirrar på bevismaterial eller bankar i frustration på skrivbord. Blythes personlighet kan bäst beskrivas som “människa-som-alltid-verkar-ha-ont-i-huvudet” blandat med “man-som-är-alldeles-för-stressad-för-att-småprata-vid-kaffeautomaten”. Dane klarar sig någorlunda helskinnad genom materialet, men realism eller nyanserad karaktärsutveckling är inte direkt egenskaper som seriens manusförfattare prioriterat. Å andra sidan är väl knappast publiken heller här för subtila nyanseringar – och efter allt tal om walking cliches, kanske Blythes stereotypa FBI-agent är seriens verkliga kronjuvel. Eller åtminstone seriens mest perfekta parodi, oavsett om det var meningen eller ej.
”Countdowns” tveksamma charm – lättsmält action eller bara deja vu?
“Countdown” kanske hade ambitionen att bli sommarsäsongens stora kriminaldrama på Amazon Prime Video när den premiärvisades den 25 juni 2025. Serien skapades av Derek Haas, känd för sina långkörare i den populära “Chicago”-serien, något som borde innebära stabil kvalitet i teorin. Men än så länge ser kritiker och tittare snarare ut att skaka på huvudet än att applådera helhjärtat. Rotten Tomatoes snåla betyg om 33 procent och Metacritics ljumma 44 av 100 pekar knappast på några omedelbara Emmy-nomineringar. Visst, det finns röster som uppskattar showens trots allt kompetenta ensemble och fartfyllda berättartempo, som Metacritic sammanfattar:
“Countdown är visserligen inte originell nog för att helt kännas som ett friskt andetag, men utnyttjar ändå skickligt övertygande karaktärer, starka prestationer och situationer som ständigt utvecklas med farliga konsekvenser.”
Tyvärr drunknar dessa positiva omdömen nästan lika snabbt som skurkarna faller i seriens otaliga eldstrider. Majoriteten av kritikerna verkar ha svårt att finna förlåtelse i sina hjärtan för den närmast provocerande bristen på originalitet och den trötta, föga engagerande storylinen. Eller som The Daily Beast med brutalt ärlig precision uttrycker det:
“Klumpig, simpel, osannolik och livlös – en serie som imponerande nog lyckas vara generisk på absolut alla plan.”
För den nostalgiskt lagda betraktaren kanske “Countdown” ändå kan fungera som ett slags ironiskt tidsfördriv – ungefär som att se om gamla VHS-actionfilmer för att påminna sig om en tid då polisarbete främst handlade om att svettas dramatiskt i närbilder och hotfulla skuggor lurade bakom varje hörn. Men samtidigt, efter tre decennier borde kanske till och med vi X-generationare förvänta oss något mer än bara klichéer och uppenbara twistar. Eller är vi helt enkelt dömda till eviga repriser av samma gamla avdankade polisserier – och för lika evigt fåniga nog att fortsätta titta?
Sammanfattning: Nostalgisk action utan överraskningar
Sammanfattningsvis är “Countdown” knappast revolutionerande TV-konst, men den serverar en solid portion av lättsmält action och nostalgiska klichéer. Ackles och Dane gör sitt bästa med ett manus som tyvärr aldrig riktigt lyfter från sina slitna premisser. Serien fick ett svalt mottagande både från kritiker och tittare – Rotten Tomatoes landade på blygsamma 33% och Metacritic gav den måttliga 44 av 100, vilket understryker publikskepsisen kring detta projekt.
För den cyniska (eller möjligen ironiska) Generation X-tittaren som vill återuppleva känslan från 90-talets sena nattfilmer på VHS kan “Countdown” trots allt ha en viss charm. Men om du söker nyskapande intriger, intelligenta dialoger eller en djupare dramatisk nerv är det troligt att du blir lika frustrerad som recensenten på The Daily Beast, som utan vidare omsvep kallade serien:
“Klumpig, simpel, osannolik och livlös – en serie som imponerande nog lyckas vara generisk på absolut alla plan.”
Betyg: 2 av 5 – Sevärd huvudsakligen för nostalgiska tittare med låga krav och en längtan efter gammaldags actiontraditioner.
Countdown – 2025 – Amazon Prime Video – Rollistan innehåller bl.a:
Jensen Ackles, Jessica Camacho, Eric Dane, Violett Beane
Bilder från TheMovieDataBase. Amazon Prime Video
