Banger: En satirisk DJ-fars som missar takten

Vad händer när gangsters sjunger och komedin blir kriminell? ”Banger” satsar stort på den ovanliga kombinationen av musikal och thriller, men resultatet är lika ojämnt som Vincent Cassels tonträff. Charmigt kaos eller bara filmisk falsksång?

“Banger försöker vara både kriminalthriller och musikkomedi, men missar varje takt och lyckas varken med humor eller spänning. Slöseri med talang och tid.”

Banger försöker sjunga och stjäla på samma gång – resultatet är falskt

Att mixa filmschabloner brukar vara lika riskabelt som att försöka laga en trerättersmiddag samtidigt som du jonglerar motorsågar – visst, teoretiskt möjligt men sällan lyckat i praktiken. Den nya filmen Banger är ännu ett exempel på att vissa ingredienser helst bör hållas långt ifrån varandra. Här möts musikkomedins lättsamma, ibland hysteriska jakt efter skratt med kriminalthrillerns kyliga och mörka värld av brott och intriger. Ambitionen må vara lovvärd, men utförandet känns snarare som att någon har råkat blanda Abba och Metallica på samma Spotify-playlist och bara ryckt på axlarna. Specifikt minnesvärt (på ett negativt sätt, förstås) är scenen där en ilsket sjungande Vincent Cassel försöker hålla en jazzversion av “Can’t Buy Me Love” medan han samtidigt leder ett väpnat rån – vars allvarliga konsekvenser på ett märkligt vis drunknar i absurda slapstick-moment. Humorn är för lågmäld för att trigga gapskratt, och thrillerinslagen saknar spänning och övertygelse. När filmens ton hela tiden envisas med att glida mellan lustigt banala musiknummer och grafiskt realistiska brottsscener, lämnas åskådaren inte road utan snarare förbryllad – som en karaoke-kväll där sångaren glömt halva texten och desperat hoppas att hysteriska danssteg ska dölja missen. Kort sagt, Banger verkar lida av en existentiell identitetskris och vet aldrig riktigt om den vill vara en ironisk walk down memory lane eller en nervkittlande thriller à la tidiga Tarantino-filmer.

Vincent Cassel – charmig gangster eller förvirrad rockstjärna?

Vincent Cassel är normalt sett en skådespelare med både bredd och karisma att förgylla vilken medioker historia som helst – men i Banger verkar till och med han ha tappat gps-signalen om var karaktären egentligen befinner sig. Cassel spelar Antoine Moreau, en gång legendarisk popartist vars berömmelse falnat och nu livnär sig som excentrisk ledare för ett gäng galopperande musikaliska rånare i hjärtat av Paris. På pappret låter det kanske som rollen Cassel föddes att spela – charm, knivskarp blick, innanmäte av svärta kombinerat med skimmer från en slocknad stjärnas ego. Problemet är bara att manusförfattarna verkar ha haft minst tre helt olika visioner av Antoine, och istället för ett dynamiskt porträtt får vi se Cassel hoppa genom narrativets motstridiga ringar, likt en trött och förbryllad cirkushäst som glömt om det är dags för piruetter eller hinderhoppning.

I ena scenen förför Cassel en yngre journalist med ett oväntat ömt framförande av Bowies ”Heroes” vid sin flygel, en genuint gripande sekvens som hastigt punkteras i nästa ögonblick där vår “känslige antihjälte” plötsligt improviserar en dålig slapstick-duell mot sin egna klantiga kumpaner mitt under ännu ett kaotiskt rån. Det är som om filmen vill få oss att tro att denne smått neurotiske musiktjuv är en ny Joker, medan han i själva verket snarare påminner om en förvirrad Bert Karlsson fast i läderjacka och Gucci-solglasögon. Cassel försöker förgäves hitta balansen mellan allvarligt drama, svart humor och musikalisk briljans, och trots ett och annat glimrande ögonblick drunknar han i filmens oförmåga att välja riktning.

En av filmkritikernas egna grand old men, Peter Travers från Rolling Stone, satte huvudet på spiken när han beskrev Cassels dilemman i filmen:

“Cassel är begåvad nog att nästan övertyga oss om att Antoine Moreau är både trovärdig rockikon och iskall kriminalhjärna, men filmen undergräver ständigt hans prestation med sina tonmässiga saltomortaler.”

Travers är långt ifrån ensam i sin bedömning – på Metacritic kallas Cassels prestation “en splittrad upplevelse”, och tittarna på IMDb delar den skeptiska hållningen med ett föga smickrande snittbetyg på 5.2 av 10, där kommentarfältet fylls med omdömen som beskriver karaktären som “mer schizofren än spännande”. Det hela är något tragiskt – att kasta bort en skådespelare av Cassels kaliber och erfarenhet känns ungefär lika smart som att boka Eric Clapton och enbart låta honom spela triangel.

“När musikal möter rånfilm är det publiken som blir bestulen – främst på sin tid.”

Efter nästan två timmars frustrerat navigerande mellan skämtsam musikalitet och gravallvarlig kriminaldramatik är det svårt att undgå känslan av att vi här blivit vittnen till en dyr och märklig identitetskris. Banger tappar riktning och balans redan innan första akten är över, och trots Vincent Cassels desperata försök att jonglera filmens tonala variationer kommer inte ens hans karisma nära att rädda projektet. De mest energiska musikalinslagen är snarare mer pinsamma än underhållande, och kriminaldelen känns unik endast genom sin totala brist på trovärdighet och spänning.

Kritikerna har inte varit nådiga: På Metacritic ligger filmens snitt på beskedliga 43 av 100, medan filmfantasterna på IMDb med bitande ironi beskriver den som “en schizoid röra av genrekrockar.” Travers från Rolling Stone var särskilt skarp och fångar den vältaliga frustration många kommer känna:

“Man hade önskat att regissören åtminstone valt en genre att misslyckas inom, istället för alla samtidigt.”

Vem skulle trots allt kunna uppskatta denna filmiska halsbrytning? Kanske tittaren med ovanligt öppen aptit för absurda experiment och en rejält överdos av ironisk distans. Möjligen skulle även Cassel-fanatiker hitta något marginellt njutbart i hans enstaka glimrande ögonblick. Men generellt sett kommer vuxna filmfantaster med minsta krav på sammanhang och genuina spänning sannolikt undra varför de inte lyssnade på den här skribentens varningar.

Mitt betyg: 2 av 5 – mest för ambitionen. Utförandet går tyvärr falskt.

Banger – 2025 – Netflix- Rollistan innehåller bl.a:
Vincent Cassel, Yvick Letexier, Laura Felpin, Alexis Manenti

    

Bilder från TheMovieDataBase