Facebook gjorde honom galen – Eller var han alltid sån?

Vi har alla upplevt ögonblicket när en bekant börjar dela inlägg som får oss att undra om personen ifråga skämtar eller har fastnat i en märklig hörna av internet. Ni vet hur det brukar börja – först ett oskyldigt delande av en halvseriös artikel, sedan eskalerar det till oroande kommentarer om chemtrails, konspiratoriska teorier om myndigheter och kanske, i värsta fall, rymdödlor som styr våra politiker. Vi frågar oss då ofrånkomligen: Var detta beteende alltid där, subtilt gömt i vänskapens gråzon, eller har sociala medier radikalt omformulerat gränserna för vad vi uppfattar som verklighet?

När Facebook blev verkligare än verkligheten

Att radikalisering inte sker över en natt är knappast nyheter, men hur snabbt det kan ske genom sociala medier förvånar fortfarande forskarna. En färsk rapport från Pew Research Center visar att processen ofta börjar med en subtil algoritmisk dunk i ryggen – ett ”gilla” här, en reaktion där – och plötsligt befinner man sig djupt nere i ett särskiljt hörn av nätet, fullt av bekräftande röster och teorier som i vanliga fall aldrig hade passerat i ens medvetande. Algoritmerna, styrda av Facebooks hunger efter vårt engagemang och vår uppmärksamhet, är utformade för att accelerera emotionell respons snarare än att leverera nyanserad information.

Innan vi vet ordet av sitter våra tidigare rationella vänner och consirar om statliga manipulationer kring vaccin eller hemliga sällskap som styr världen. En gång charmanta och sociala personer blir ensidiga missionärer vars främsta mål är att ”öppna ögonen” på andra, med Facebook som både kyrka och helig skrift. Här ligger en central paradox: ju djupare man sjunker ner i den digitala gemenskapens bekräftande bubblor, desto mer frånvarande – och främmande – blir den verkliga världen.

”Algoritmerna har skapat en verklighet som för vissa är mycket verkligare än den vi faktiskt lever i offline.”

Hönan eller Facebook – vad kom först?

Det är förstås frestande enkelt att skylla allt på Facebook och dess manipulativa algoritmer. Faktum är emellertid att konspirationsteorier och misstro har funnits långt före Mark Zuckerbergs skapelse ens existerade. Så, var din gamle vän alltid benägen att se konspirationer och hemliga agendor, eller skapades behovet av alternativa verkligheter först när han satt klistrad framför skärmen och scrollade genom flödet?

Sociologen och författaren Joseph E. Uscinski, citerad av The Atlantic, menar att människor naturligt skiljer sig åt i sin benägenhet att tro på konspirationsteorier, oavsett omständigheter. Han pekar bland annat på personlighetstyper, framförallt på osäkerhet och brist på kontroll i tillvaron, som starkt styrande faktorer i sammanhanget. Många forskare menar alltså, något retsamt för den som vill förenkla diskussionen, att algortimer sällan skapar radikalisering från tomma intet. Istället förstärker de våra befintliga föreställningar, hur vaga eller svaga de än må ha varit från början.

Samtidigt kan ingen förneka kraften i Facebooks förmåga att skapa grupptillhörighet, att erbjuda lättillgänglig tröst och respons i en tid där ensamhet och vilsenhet breder ut sig hos många män i medelåldern. Ibland kan det kanske helt enkelt kännas bättre att skylla sina problem på hemliga brödraskap än att blicka mot sig själv och egna misslyckanden. Frågan kvarstår obehagligt i våra tankar: hade vår vän alltid dessa drag i sig, eller var det Facebook som forcerade fram en person vi knappt längre känner igen?

”När han började prata om rymdödlor hemma hos svärmor tänkte jag att något kanske hänt…”

För många är det först när konversationerna tar oroväckande steg in i det absurt bisarra som ljuset plötsligt går upp – ofta lite för sent. Henrik, 52 år och lärare från Linköping, berättar med beklämd humor om middagen hos sin svärmor där hans barndomsvän plötsligt började hålla långa utläggningar om hur planetens politik i hemlighet styrs av utomjordiska reptiler. ”Det värsta var inte att han trodde på det där,” minns Henrik, ”utan att han så passionerat ville frälsa oss andra vid bordet. Min stackars svärmor, som trodde vi skulle prata om sommarstugor och potatisgratäng.” Situationen är ett extremt exempel, men knappast ovanligt i tider när gränsen mellan humor, verklighet och galenskap aldrig varit tunnare.

Men bakom det komiska i sådana anekdoter ligger också något djupt tragiskt – att se någon man en gång känt glida iväg från en delad, stabil verklighet till ett parallellt universum där ingenting längre tycks rimligt eller konstruktivt. Julia Ebner, extremismforskare citerad i Aeon, menar att den sociala isoleringen som följer med radikaliseringen paradoxalt nog förstärker behovet av digital bekräftelse ännu mer: ”Radikaliseringen är självförstärkande, ju mer socialt utfrysta dessa individer blir, desto hårdare klänger de sig fast vid sina onlinegemenskaper.” Kvar står vänner och familj med det komplicerade dilemmat – försöka hålla kvar kontakten och ge sig in i meningslösa diskussioner eller ta avstånd och riskera att helt och hållet tappa personen ur sikte?

”När Facebook styr din verklighet, kommer rymdödlorna snart på middag hos svärmor.”

Från små märkligheter till fullskalig galenskap

Artikeln ställer den obekväma frågan: Var Facebook den verkliga gärningsmannen, eller fanns galenskapen där från början? Genom att analysera den smygande processen där oskyldiga digitala interaktioner snart eskalerar i bisarra konspirationsteorier, sätter texten fingret på hur sociala mediers algoritmer kan skapa hela alternativa verkligheter. Många känner igen scenariot: först delas något oskyldigt skämtsamt, sen kommer chemtrails, vaccinskepsis och – plötsligt – diskussioner om att världens styrande egentligen är rymdödlor.

Algoritmer eller personlighet?

En undersökning från Pew Research Center visar att Facebooks algoritmer, uppbyggda kring att öka emotionellt engagemang snarare än leverera balanserad information, dramatiskt kan förstärka redan befintliga tendenser. Citerade experter, bland annat sociologen Joseph E. Uscinski (The Atlantic), menar att benägenheten att falla för konspirationsteorier i viss mån alltid kan finnas där från början. Sociala medier uppfinner sällan radikalisering ur tomma intet – snarare fungerar de som katalysatorer för tidigare latenta drag hos individen.

”Algoritmerna har skapat en verklighet som för vissa är mycket verkligare än den vi faktiskt lever i offline.”

Social isolering – bränsle för radikalisering

Forskning av extremismexperten Julia Ebner (Aeon) pekar dessutom på en oroande paradox där social isolering både föder och ökar behovet av digital gemenskap och bekräftelse. Radikaliseringen förstärker sig själv när individer trängs ut ur sociala sammanhang och söker sin identitet i onlinevärlden istället.

Sammanfattning av källor

Texten vilar på trovärdig forskning och resonemang hämtade från Pew Research Center, The Atlantic och Aeon, samt intervjuer som belyser personliga erfarenheter av radikaliserade bekanta. Sammantaget visar artikeln hur Facebook och sociala medier både exploaterar och förstärker redan befintliga psykologiska och sociala mekanismer som driver människor mot extremism och isolering.