Gå smartare – nya steget som kan lugna knäartrosen

Knäartros sitter ofta på insidan – av en enkel anledning

Knäartros är den vanligaste ledsjukdomen i Sverige. Den ger ofta värk och stelhet, särskilt efter belastning, och det kan bli märkbart svårare att resa sig ur fåtöljen. Inte för att fåtöljen vunnit, utan för att knät protesterar.

Artros i knäleden kan drabba olika delar av leden, men insidan – den mediala sidan – är vanligast. Där hamnar normalt en större del av kroppstyngden när vi går. Med tiden kan den upprepade belastningen bidra till besvär i brosk och menisk. Enligt 1177 och Artrosportalen vid Lunds universitet är smärta och stelhet typiska symtom, medan tidigare ledskador ofta ligger bakom artros hos yngre personer.

Det är här biomekanik kommer in: läran om hur krafter, muskler, skelett, senor och ligament samverkar i rörelse. Det låter som något man läser om först efter att ha skadat sig i en skidbacke, men det handlar i praktiken om hur du går, står och belastar kroppen varje dag.

Gångträning med måttband, fast för fötterna

I Utah-studien följde forskarna personer med mild till måttlig medial knäartros under ett år. Först filmades deltagarnas naturliga gång med rörelsekameror. Med hjälp av analyserna kunde forskarna räkna fram vilken förändring av fotvinkeln som skulle minska belastningen på insidan av just den personens knä mest.

Därefter fick deltagarna antingen träna på den individuellt anpassade gångstilen eller ingå i en placebogrupp. Placebogruppen gick med en fotvinkel som motsvarade deras vanliga gång, men som gav högre belastning på brosk och menisk på knäets insida. Båda grupperna fick återkommande träning, och vibrationer från en apparat på underbenet efter stegen hjälpte deltagarna att hitta rätt fotvinkel.

Efter sex veckor skulle de fortsätta sin gångträning själva, minst 20 minuter om dagen, tills rörelsen kändes mer naturlig. Det är alltså inte fråga om att kopiera någon annans steg från Youtube. Hela poängen var att anpassa rörelsen efter individens knä och gångmönster.

Rätt förändring i steget kan avlasta knät – men den måste passa både leden och människan som ska leva med den.

Placebogruppen gör resultaten mer intressanta

Efter ett år rapporterade gruppen med den aktiva behandlingen mindre knäsmärta. Röntgenbilder gav också indikationer på långsammare nedbrytning av ledbrosket. Resultaten kan betyda att vissa patienter får hjälp att hantera besvär tidigare, och möjligen skjuter upp ett framtida behov av ledprotes.

Men här är den vuxna delen av samtalet: skillnaden i smärtlindring mellan grupperna var relativt liten, deltagarna var noga utvalda och metoden passar inte alla med knäartros.

Martin Englund, professor i ortopedi vid Lunds universitet och läkare vid Skånes universitetssjukhus, lyfter en viktig styrka i upplägget: ”Speciellt viktigt är att de haft en jämförelsegrupp med en så kallad ”sham”, det vill säga placebogrupp.”

En sådan jämförelse gör det lättare att avgöra om förbättringen beror på själva förändringen i gången, snarare än på förväntningar, uppmärksamhet från vården eller att symtomen naturligt varierar. Ändå behövs fler kliniska prövningar innan detta blir en etablerad behandling. Som Englund uttrycker det: ”Därför är det bra att fynd bekräftas i fler studier, innan man tar resultaten som en vedertagen sanning.”

Motion är fortfarande grundbehandlingen

För de flesta med knäartros är rådet mindre futuristiskt och betydligt mer tillgängligt: fortsätt röra på dig. Att bli stillasittande gör ofta leden stelare och svagare över tid. Cykling och simning kan vara bra alternativ när vanlig promenad ger för mycket smärta, eftersom kroppstyngden belastar knät mindre.

Det betyder inte att du ska börja vrida fötterna på eget bevåg. En ändrad gång kan flytta belastning till andra delar av kroppen, exempelvis höften. Englund bedömer behandlingen som i princip biverkningsfri, men påpekar att man inte helt kan utesluta nya besvär från en förändrad belastning.

Praktiska steg vid knäsmärta

• Håll i gång med rörelse du tål, hellre regelbundet och lagom än heroiskt en gång i månaden.
• Prova cykling om promenader provocerar knäsmärta.
• Sök fysioterapi eller kontakta vårdcentralen vid stora eller ihållande besvär. Där kan du få undersökning, träningsråd, hjälpmedel och vid behov annan smärtlindring.
• Be om individuell bedömning innan du försöker ändra gångstil. Knän uppskattar plan, inte experimentverkstad.

Individuellt anpassad gångträning kan enligt Utah-studien minska smärta vid mild till måttlig knäartros på insidan av knät och kan möjligen påverka brosknedbrytningen. Den välgjorda placebogruppen stärker resultatet, men effekten var begränsad och behöver bekräftas i fler studier.

Det säkra huvudspåret är fortfarande regelbunden rörelse, gärna cykling eller annan skonsam aktivitet om promenader gör för ont. Vid större besvär är fysioterapi och kontakt med vårdcentralen klokare än att själv börja konstruera ett nytt gångmönster.

Källor

• University of Utah-studien – bidrog med resultaten om individuellt anpassad fotvinkel, gångträning, knäsmärta och indikationer på långsammare brosknedbrytning vid medial knäartros.
• 1177 – information om artros i knät, vanliga symtom och behandling.
• Artrosportalen (Lunds universitet) – information om knäartros och artros som ledsjukdom.
• Reumatikerförbundet – information om symtom och behandling vid knäartros, inklusive rörelse och cykling.
• Gymnastik- och Idrottshögskolan och Kungliga Tekniska Högskolan – definition och förklaring av biomekanik.
• Martin Englund – bedömning av studiens placebogrupp, behovet av fler studier och råd vid knäledsartros.
• Aftonbladet – artikelunderlag och intervju med Martin Englund: https://www.aftonbladet.se/halsa/a/rrnzz8/overlakare-misstag-artros?utm_medium=rss

Ämnen i denna artikel: knäartros, gångträning, knäsmärta, biomekanik, fysioterapi