My Lady Jane: Alternativ historia med feministisk twist
Kalejdoskopisk korsettkostym möter kaffelattedialog – när Lady Jane Grey bjuder historien på en oväntad makeover.
”My Lady Jane” är en historisk karuselltur där autentiska karaktärer möter smart sitcom-smidighet. Tänk Shakespeare med Instagram, monarkier med memes och en Lady Jane Grey som är mer sarkastisk än helgonlik. En uppfriskande rebellisk twist för soffhistorikern med sinne för humor.
Historiska figurer med hipsterattityd – när historia möter nutid
”My Lady Jane” tar den dammiga 1500-talshistorien om Englands nio-dagars-drottning, Lady Jane Grey, och stoppar den i en Nutribullet med moderna karaktärer, snärtiga repliker och en frikostig dos anarkistisk humor. Istället för traditionell vördnad får vi en abdikerande kung Edward med kepsen bakåfram och Lady Jane själv som snarare liknar en ironiskt lagd barista från Södermalm än en pliktskyldigt lidande kunglig marionett. Serien briljerar när den vågar bryta med klichéer; här balanseras historisk autenticitet med humoristiska anakronismer. Dialogen flödar fritt som bubbligt rosévin – lättsmält men ändå förvånansvärt sylvasst – vilket ger ett subtilt meddelande om att historia inte behöver ta sig själv på brutalt stort allvar. Detta är en show som omfamnar det absurda och låter tittaren luta sig tillbaka med ett leende snarare än att försöka minnas årtal eller namn på avlidna kungligheter. Kort sagt, ”My Lady Jane” är den charmiga rebellen vi aldrig visste att vi behövde, men som vi definitivt vill ha mer av.
En stroppig kunglighet och smarta repliker – konsten att använda humor i ”My Lady Jane”
Det kanske främsta triumfkortet hos ”My Lady Jane” är dess oblyga förmåga att använda humor som både ett vapen och en bro mellan det historiska 1500-talet och nutidens publiker. Serien lyckas imponera genom att ofta sätta sina karaktärer i situationer där högtravande historiska pretentioner kolliderar med dagens snabba, ironiska replikskiften. Exempelvis är scenen där den abdikerande kung Edward halvt uttråkat bläddrar igenom porträtt av potentiella hustrukandidater lika delar Tinder-satir som hovritual. Eller ta Lady Janes skoningslöst träffande observation, när hon konstaterar att ”dygder är ungefär lika användbara för en kvinna på 1500-talet som ett Netflix-abonnemang.” Denna typ av träffsäker replik är långt ifrån ovanlig i serien och levereras med en perfekt tajming som blir ett uppfriskande motgift mot pompös kostym-TV.
När ”My Lady Jane” då och då åker skridskor farligt nära gränsen till fars, lyckas serien ändå nästan alltid rädda ansiktet med en välplacerad blinkning till publiken. Serien tar sig modet att ibland omfamna meta-humorns territorier, som när kvinnliga karaktärer retoriskt frågar varandra hur deras liv skulle gestaltas om ”någon någonsin gör en helt oväntad streamingserie av oss om sisådär femhundra år”. Det är med en blandning av sarkasm och intelligens som humor blir den tydligaste kanalen för seriens förhållande till nutida tittarsmak – och den gör det med bravur, om man får tro det oväntat höga IMDb-betyget på 8,3 och lovord från samtliga ledande kritiker.
Kärlek i korsett eller dramatik i jeans? – romantiken under lupp
Romantiska intriger är knappast ovanliga i kostymdramor, men ”My Lady Jane” ger kärleksrelationerna en snygg twist genom att låta samtida dynamik sippra in i 1500-talets kostymprakt. Här slipper vi de stela blickarna över broderade näsdukar och får istället en modern jargong och direkthet mellan karaktärerna, en fräschör som effektivt uppdaterar genren – utan att förlora elegansen. Kemiskt engagerande är framförallt förhållandet mellan Jane och hennes motvilligt trolovade Lord Guilford; deras ständiga poängplockande tjafs kunde lika gärna utspela sig mellan två kollegor på ett modernt startup-kafé. Ändå lyckas serien trolla fram någon typ av äkthet mitt i all ironi, speciellt tack vare huvudrollsinnehavarna vars gnistrande kemi fått recensenter som RogerEbert.com att kalla romansen ”den mest njutbart charmiga hatkärleken sedan Elizabeth Bennet och Mr. Darcy”.
Trovärdigheten balanserar, trots moderniteten, helt klart på rätt sida linjen, men det är inte helt utan att serien ibland riskerar att trampa på sin egen elegans. Övergången mellan historiekonventioner och romcom-flörtande är för det mesta smidig, men visst finns scener där publiken kan önska att skaparna vågat lita mer på den subtila spänning som redan existerar istället för att pressa fram ytterligare en självironisk kommentar. Lyckligtvis är dessa ögonblick få. Kärleksrelationerna känns trots allt lika kvicka som manusförfattarnas sinne, och vad serien eventuellt förlorar i historisk autenticitet lyckas den oftast väga upp med ren underhållning. Kort och gott är romantiken i ”My Lady Jane” mer som en uppsluppen champagne än ett tungt portvin: livlig, roande och märkligt passande, trots att det egentligen bryter mot de flesta historiska etikettregler.
My Lady Jane kan ses på Amazon Prime Video och har ett snittbetyg på 7.545 enligt tmdb.com
”My Lady Jane” är som att se historiens torraste lektion få en trippel espresso – oväntat, kul och energifyllt, men inget för puritanerna.
I sann Austen-möter-Instagram-anda tar ”My Lady Jane” chansen att skaka om historiska kostymer med modern humor, rapp dialog och kärleksdramatik som överraskar i sin charm. Visst, serien kanske stundvis balanserar farligt nära det aningen fåniga, men precis som Metacritic-betyget på stabila 78/100 pekar på, lyckas skaparna hålla skrattet i centrum utan att tumma alltför mycket på den dramaturgiska kvalitén. Berättelsen om den nio-dagars drottningen blir en rebellisk show med nyfikna blinkningar åt vår samtid – en stilistisk lek som man antingen älskar eller himlar ögonen åt.
I goda stunder påminner serien, som lyfts fram av RogerEbert.com, om en sorts historisk variant av Bennet och Darcy; i svagare scener kan det kännas lite väl mycket som en meme-genererande ungdomsapp. Trots det är helheten oväntat underhållande och dessutom charmigt trovärdig i sin absurditet. Om seriös autenticitet är din kopp Earl Grey, hoppa över denna. Hör du däremot till dem som njuter av historiskt drama med glimten i ögat och värderar snabba repliker över släktträd och årtal, ja då kan detta vara årets roligaste överraskning.
Sammanfattningsvis är ”My Lady Jane” obönhörligt opretentiös, välspelad och sylvasst roande. Historiefantaster lär förfäras, men alla andra kan glädjas åt en fräck, smart och underhållande serie i världsklass. Betyg: 4 av 5.
Passar tittare som: Gillar epokserier med twist, torr humor i stil med Monty Python och sarkasm som främsta vapen. Rekommenderas ej för tittare vars historiekännedom är heligare än humorn.
My Lady Jane – Rollistan innehåller bl.a:
Emily Bader, Edward Bluemel, Anna Chancellor, Rob Brydon
Bilder från TheMovieDataBase
