En planet sänder ut radiosignaler – och har ett magnetfält 200 gånger starkare än Jupiters

En planet som gör väsen av sig

Beta Pictoris b kretsar kring en ung stjärna i ett planetsystem som är omkring 23 miljoner år gammalt. Enligt forskarnas studie har gasjätten ungefär tolv gånger Jupiters massa. NASA anger att upptäckten av planeten tillkännagavs 2008. Sedan dess har astronomer även hittat Beta Pictoris c och, enligt Oxfords universitet, Beta Pictoris d. Det är alltså inte ett okänt hörn av himlen som plötsligt har börjat låta.

Med radioteleskopet MeerKAT i Sydafrika, som enligt South African Radio Astronomy Observatory består av 64 antenner, observerade forskarna systemet vid fyra tillfällen under 2025 och 2026. De såg en radiokälla vid stjärnan och dess planeter. Signalen innehöll återkommande, snabba utbrott och svagare utsändning däremellan. Men där började det verkligt besvärliga arbetet: att avgöra vilket objekt som faktiskt sände ut radiovågorna.

Att skilja planeten från strålkastaren

En radiosignal från ett planetsystem är inte automatiskt en radiosignal från en planet. Även stjärnor kan sända ut radiovågor. Tidigare kandidater bland exoplaneter har därför lämnat ett avgörande frågetecken: kom vågorna från planeten eller från dess moderstjärna? Joseph Callingham vid Amsterdams universitet, som inte deltog i studien, framhåller just lokaliseringen till planeten som det ovanliga med den här undersökningen.

Forskargruppen nöjde sig inte med att konstatera att signalen kom från rätt del av himlen. Den jämförde radiokällans position med beräknade positioner för stjärnan och planeterna. För att få radiobilden att stämma med himlens referenssystem använde gruppen bland annat avlägsna kvasarer som positionsmärken. Därefter räknade den in mätosäkerheter. Enligt studien överensstämmer radiokällan med Beta Pictoris b:s position, medan stjärnans och planeten c:s positioner passar betydligt sämre. Det är skillnaden mellan att höra musik från ett hus och att kunna peka ut vilket fönster den kommer från.

Det betyder inte att teleskopet har fotograferat själva norrskenet. Vad forskarna hävdar är att de har placerat radiokällan vid planeten och identifierat ett mönster i signalen som passar magnetisk aktivitet. Den distinktionen är värd att hålla fast vid, särskilt när en spektakulär rubrik frestar att springa före mätningen.

Det stora steget är inte att höra en radiosignal från ett planetsystem – utan att kunna säga vilken planet som sänder den.

Norrsken hörs inte. Men de kan sända radio.

Här hemma uppstår norrsken när laddade partiklar rör sig i jordens magnetiska miljö och når atmosfären. NASA:s Jet Propulsion Laboratory beskriver hur partiklarna kolliderar med syre och kväve, som då avger ljus. Magnetisk aktivitet kring planeter kan också ge radiovågor. Det är den sortens naturliga utsändning forskarna föreslår för Beta Pictoris b. Någon radiopratare behövs inte.

Utbrotten är enligt studien snabba och starkt cirkulärt polariserade: radiovågornas elektriska fält svänger i ett tydligt rotationsmönster. Forskarna tolkar kombinationen som så kallad elektroncyklotronmaserstrålning, som kan uppstå när elektroner påverkas av ett magnetfält. De anser att andra tänkbara förklaringar passar sämre. Tolkningen är viktig eftersom den högsta frekvensen då ger en nedre gräns för magnetfältets styrka där vågorna bildas.

Forskarna rapporterar utsändning upp till 3,5 gigahertz och beräknar utifrån den minst omkring 1,25 kilogauss vid planeten. Medförfattaren Edo Berger beskriver i sin kommentar fältet som minst 200 gånger starkare än Jupiters. Det är en uppskattning knuten till hur radiovågorna antas uppstå, inte en mätning med en sond vid planetens molntoppar. Enligt Berger hade gruppen snarare väntat sig fält och radiosignaler mer lika Jupiters, med lägre frekvenser. Undersökningen var upplagd så att bara ovanligt starka fält väntades bli synliga.

Jupiter är ingen kylskåpsmagnet

Jupiter är en nyttig jämförelse eftersom dess magnetfält redan är mäktigt. NASA beskriver hur det skapar en magnetosfär – området runt planeten där fältet påverkar laddade partiklar – och norrsken vid polerna. Myndigheten anger att Jupiters magnetfält är omkring 16–54 gånger starkare än jordens. Tillsammans med Bergers jämförelse ger det en känsla för hur extremt fältet kring Beta Pictoris b kan vara. Det vore däremot missvisande att multiplicera talen och kalla resultatet ett exakt mått mot jorden: jämförelserna beskriver inte nödvändigtvis fält uppmätta på samma sätt och plats.

Jordens magnetfält gör frågan mindre abstrakt. Det påverkar hur laddade partiklar från solen möter vår planet och bidrar till att skydda atmosfären. För exoplaneter kan ett magnetfält därför säga något om samspelet med stjärnans partikelflöde och om förhållandena inuti planeten. Men ett starkt fält på en massiv gasjätte säger inte i sig något om hur en jordlik planet fungerar. Beta Pictoris b är ett intressant extremfall, inte en modell av vårt framtida fritidshus i rymden.

Spännande resultat, ännu ingen slutstämpel

Studien av Kevin Ortiz Ceballos, Edo Berger och Yvette Cendes lades ut som ett förhandsmanus på arXiv och hade ännu inte genomgått sakkunniggranskning när resultatet uppmärksammades. Forskarna rapporterar upprepade observationer vid flera frekvenser, vilket stärker deras fall. Ändå behövs oberoende granskning och nya observationer för att pröva både lokaliseringen och förklaringen till utsändningen. Det är inte misstänksamhet mot forskarna; det är vad vetenskapliga kontrollfrågor är till för.

Jonathan Nichols vid University of Leicester, som inte deltog i arbetet, pekar på den större möjligheten: radiovågor kopplade till norrsken kan avslöja hur en planet samspelar med rymden omkring sig och låta forskare testa teorier under andra förhållanden än i vårt solsystem. Forskargruppen vill observera Beta Pictoris b mer. Om resultatet håller kan radioastronomi ge en ny sorts väderrapport från avlägsna världar – inte om regn på tisdag, utan om magnetfält som hittills varit nästan omöjliga att undersöka direkt.

Forskare anser sig ha spårat återkommande radioutbrott till Beta Pictoris b genom att jämföra radiokällans position med stjärnans och planeternas. De tolkar signalen som utsändning kopplad till norrsken och ett magnetfält som, enligt medförfattaren Edo Berger, är minst 200 gånger starkare än Jupiters.

Resultatet kan öppna ett nytt sätt att studera exoplaneter, men studien är ett förhandsmanus som ännu inte sakkunniggranskats. Oberoende bekräftelse behövs.

Källor

• Kevin N. Ortiz Ceballos, Edo Berger och Yvette Cendes – förhandsstudie på arXiv om MeerKAT-observationerna, positionsbestämningen, radiosignalernas egenskaper och uppskattningen av magnetfältet.
• South African Radio Astronomy Observatory – beskrivning av MeerKAT som ett sydafrikanskt radioteleskop med 64 antenner.
• NASA – planetkatalogen anger att upptäckten av Beta Pictoris b tillkännagavs 2008.
• University of Oxford, Department of Physics – redogörelse för upptäckten av Beta Pictoris d.
• NASA:s Jet Propulsion Laboratory – förklaring av hur norrsken uppstår när laddade partiklar påverkar jordens övre atmosfär.
• NASA – fakta om Jupiter, dess magnetosfär och jämförelsen mellan Jupiters och jordens magnetfält.
• Edo Berger, Center for Astrophysics | Harvard & Smithsonian – kommentarer återgivna av CNN om jämförelsen med Jupiter och forskarnas förväntningar inför undersökningen.
• Joseph Callingham, Amsterdams universitet – oberoende kommentar återgiven av CNN om betydelsen av att skilja planetens signal från stjärnans.
• Jonathan Nichols, University of Leicester – oberoende kommentar återgiven av CNN om vad radiovågor kopplade till norrsken kan lära oss om planeters omgivning.
• CNN – Astronomers pick up first-ever radio signal from an exoplanet — but it’s not aliens | CNN