En planet sänder ut radiosignaler – och har ett magnetfält 200 gånger starkare än Jupiters

Astronomer har spårat radiosignaler till en planet 63 ljusår bort. Förklaringen verkar vara norrsken och ett extremt magnetfält – inte utomjordisk intelligens.

Jorden svävar i rymden omgiven av blå linjer som illustrerar magnetfältet, stjärnhimmel, planeten jorden, rymden, jordens magnetfält, astrofysik
Innehåll

Hur mäter man magnetfältet på en planet som ligger omkring 63 ljusår bort? Man lyssnar efter dess norrsken. Det låter som ett knep ur en gammal science fiction-bok, men är en högst seriös användning av radioastronomi.

Forskare uppger att de har spårat radiovågor till gasjätten Beta Pictoris b. Om andra astronomer bekräftar resultatet får vi ett nytt sätt att undersöka exoplaneter: inte bara var de finns och hur stora de är, utan hur deras magnetiska omgivning fungerar.

beta-pictoris-b-radio-signal-magnetfalt

ANNONS

En planet som gör väsen av sig

Beta Pictoris b kretsar kring en ung stjärna i ett planetsystem som är omkring 23 miljoner år gammalt. Enligt forskarnas studie har gasjätten ungefär tolv gånger Jupiters massa. NASA anger att upptäckten av planeten tillkännagavs 2008. Sedan dess har astronomer även hittat Beta Pictoris c och, enligt Oxfords universitet, Beta Pictoris d. Det är alltså inte ett okänt hörn av himlen som plötsligt har börjat låta.

Med radioteleskopet MeerKAT i Sydafrika, som enligt South African Radio Astronomy Observatory består av 64 antenner, observerade forskarna systemet vid fyra tillfällen under 2025 och 2026. De såg en radiokälla vid stjärnan och dess planeter. Signalen innehöll återkommande, snabba utbrott och svagare utsändning däremellan. Men där började det verkligt besvärliga arbetet: att avgöra vilket objekt som faktiskt sände ut radiovågorna.

Att skilja planeten från strålkastaren

En radiosignal från ett planetsystem är inte automatiskt en radiosignal från en planet. Även stjärnor kan sända ut radiovågor. Tidigare kandidater bland exoplaneter har därför lämnat ett avgörande frågetecken: kom vågorna från planeten eller från dess moderstjärna? Joseph Callingham vid Amsterdams universitet, som inte deltog i studien, framhåller just lokaliseringen till planeten som det ovanliga med den här undersökningen.

Forskargruppen nöjde sig inte med att konstatera att signalen kom från rätt del av himlen. Den jämförde radiokällans position med beräknade positioner för stjärnan och planeterna. För att få radiobilden att stämma med himlens referenssystem använde gruppen bland annat avlägsna kvasarer som positionsmärken. Därefter räknade den in mätosäkerheter. Enligt studien överensstämmer radiokällan med Beta Pictoris b:s position, medan stjärnans och planeten c:s positioner passar betydligt sämre. Det är skillnaden mellan att höra musik från ett hus och att kunna peka ut vilket fönster den kommer från.

Det betyder inte att teleskopet har fotograferat själva norrskenet. Vad forskarna hävdar är att de har placerat radiokällan vid planeten och identifierat ett mönster i signalen som passar magnetisk aktivitet. Den distinktionen är värd att hålla fast vid, särskilt när en spektakulär rubrik frestar att springa före mätningen.

Det stora steget är inte att höra en radiosignal från ett planetsystem – utan att kunna säga vilken planet som sänder den.

ANNONS

Norrsken hörs inte. Men de kan sända radio.

Här hemma uppstår norrsken när laddade partiklar rör sig i jordens magnetiska miljö och når atmosfären. NASA:s Jet Propulsion Laboratory beskriver hur partiklarna kolliderar med syre och kväve, som då avger ljus. Magnetisk aktivitet kring planeter kan också ge radiovågor. Det är den sortens naturliga utsändning forskarna föreslår för Beta Pictoris b. Någon radiopratare behövs inte.

Utbrotten är enligt studien snabba och starkt cirkulärt polariserade: radiovågornas elektriska fält svänger i ett tydligt rotationsmönster. Forskarna tolkar kombinationen som så kallad elektroncyklotronmaserstrålning, som kan uppstå när elektroner påverkas av ett magnetfält. De anser att andra tänkbara förklaringar passar sämre. Tolkningen är viktig eftersom den högsta frekvensen då ger en nedre gräns för magnetfältets styrka där vågorna bildas.

Forskarna rapporterar utsändning upp till 3,5 gigahertz och beräknar utifrån den minst omkring 1,25 kilogauss vid planeten. Medförfattaren Edo Berger beskriver i sin kommentar fältet som minst 200 gånger starkare än Jupiters. Det är en uppskattning knuten till hur radiovågorna antas uppstå, inte en mätning med en sond vid planetens molntoppar. Enligt Berger hade gruppen snarare väntat sig fält och radiosignaler mer lika Jupiters, med lägre frekvenser. Undersökningen var upplagd så att bara ovanligt starka fält väntades bli synliga.

Jupiter är ingen kylskåpsmagnet

Jupiter är en nyttig jämförelse eftersom dess magnetfält redan är mäktigt. NASA beskriver hur det skapar en magnetosfär – området runt planeten där fältet påverkar laddade partiklar – och norrsken vid polerna. Myndigheten anger att Jupiters magnetfält är omkring 16–54 gånger starkare än jordens. Tillsammans med Bergers jämförelse ger det en känsla för hur extremt fältet kring Beta Pictoris b kan vara. Det vore däremot missvisande att multiplicera talen och kalla resultatet ett exakt mått mot jorden: jämförelserna beskriver inte nödvändigtvis fält uppmätta på samma sätt och plats.

Jordens magnetfält gör frågan mindre abstrakt. Det påverkar hur laddade partiklar från solen möter vår planet och bidrar till att skydda atmosfären. För exoplaneter kan ett magnetfält därför säga något om samspelet med stjärnans partikelflöde och om förhållandena inuti planeten. Men ett starkt fält på en massiv gasjätte säger inte i sig något om hur en jordlik planet fungerar. Beta Pictoris b är ett intressant extremfall, inte en modell av vårt framtida fritidshus i rymden.

Spännande resultat, ännu ingen slutstämpel

Studien av Kevin Ortiz Ceballos, Edo Berger och Yvette Cendes lades ut som ett förhandsmanus på arXiv och hade ännu inte genomgått sakkunniggranskning när resultatet uppmärksammades. Forskarna rapporterar upprepade observationer vid flera frekvenser, vilket stärker deras fall. Ändå behövs oberoende granskning och nya observationer för att pröva både lokaliseringen och förklaringen till utsändningen. Det är inte misstänksamhet mot forskarna; det är vad vetenskapliga kontrollfrågor är till för.

Jonathan Nichols vid University of Leicester, som inte deltog i arbetet, pekar på den större möjligheten: radiovågor kopplade till norrsken kan avslöja hur en planet samspelar med rymden omkring sig och låta forskare testa teorier under andra förhållanden än i vårt solsystem. Forskargruppen vill observera Beta Pictoris b mer. Om resultatet håller kan radioastronomi ge en ny sorts väderrapport från avlägsna världar – inte om regn på tisdag, utan om magnetfält som hittills varit nästan omöjliga att undersöka direkt.

beta-pictoris-b-radio-signal-magnetfalt Astronomer har spårat radiosignaler till en planet 63 ljusår bort. Förklaringen verkar vara norrsken och ett extremt magnetfält – inte utomjordisk intelligens.

Forskare anser sig ha spårat återkommande radioutbrott till Beta Pictoris b genom att jämföra radiokällans position med stjärnans och planeternas. De tolkar signalen som utsändning kopplad till norrsken och ett magnetfält som, enligt medförfattaren Edo Berger, är minst 200 gånger starkare än Jupiters.

Resultatet kan öppna ett nytt sätt att studera exoplaneter, men studien är ett förhandsmanus som ännu inte sakkunniggranskats. Oberoende bekräftelse behövs.

Källor

ANNONS
Dela

Du kanske också gillar

Elbilen lämnar hallen – dieseln står kvar

På ett år har begagnade elbilar gått från marknadens trögaste till snabbaste kategori. Dieselbilarna blir stående längre – med växande lager och pressade marginaler som följd.

Nyhetsbrev

Teknik i din inkorg

Veckans bästa guider — samlat och utan brus, för dig som vill ligga steget före.

Varje vecka. Avsluta när du vill.